Girne-samtal

Med Lena Holfve i Girne blev det naturligtvis också mycket samtalande.

Hennes synpunkter i olika frågor finns också återgivna i en BGF-intervju från 2014. Här ska jag bara ta med några moment som inte kom med där, eller som kan förtjäna att mer lyftas fram. Det gäller då dels situationen på Norra Cypern, dels brottsbekämpning.

Lena Holfve noterar att när Turkiet invaderade Cypern 1974 så var det för att rädda den turkcypriotiska befolkningen undan pågående massakrer. Turkiet var tillsammans med Storbritannien och Grekland garantimakter för situationen på Cypern. Turkiet gjorde vad alla tre länderna borde ha gjort, medan de andra två svek.

Nu talas i väst om att norra Cypern - TRNC - är under ”ockupation”. Lena menar att att turkcyprioterna kan räknas till de lyckligaste folk i världen, bland ”ockuperade”.

Som bestraffning är TRNC nu utsatt för blockad, och kan inte exportera sina produkter. Lena finner detta märkligt. Ska någon part bestraffas genom sanktioner så är det väl i detta fall Turkiet, inte norra Cypern.

För att hålla TRNC flytande pumpar Turkiet alltsedan 1974 in ekonomiskt stöd. En negativ effekt av dem blir att turkcyprioterna inte lär sig handel och den administration som hör ihop med denna verksamhet. Lena menar att de skulle vara handikappade om blockaden plötsligt bara hävdes och Turkiets stöd drogs in.

För övrigt betonar Lena gärna att det är skillnad på turkar och turkcyprioter. De skiljer sig både språk och mentalitet. Den lilla brottslighet som förekommer på norra Cypern är ofta förorsakad av besökande/inflyttade turkar, inte den egna befolkningen.



Beträffande kriminalpolitik ser Lena Holfve en skarp kontrast mellan Sverige och TRNC. I Sverige är brottsligheten hög, på norra Cypern låg. En grundläggande förklaring till detta är olika politik, med olika filosofi och praktik.

På TRNC tillämpas allmänprevention, dvs snabba och påtagliga påföljder, även för mindre förseelser. På så vis avskräcks alla från första början att begå brott.

I Sverige gäller individualprevention, dvs man ser till vd som kan vara bäst för brottslingen. Utan märkbara påföljder finns inget som avskräcker och när brottsligheten eskalerar skapas nya referenspunkter, med en ny ”normalitet” - av hög brottslighet.

 

 


Jan Millds hemsida