Ett paradigmskifte
kommer att inträffa, som påverkar all planering framåt
i tiden - på såväl individnivå som samhällsnivå.
Hittills gällande
paradigm har utgått ifrån att ekonomin hela tiden måste
växa, att mer produkter måste produceras, att allt måste
gå allt snabbare, att mänskligt arbete och tid är
bristvaror medan råvaror och energi finns i överflöd.
• Fortsättningsvis
kommer utvinning av olja eller andra ändliga råvaror inte
att ses som "produktion" - produktionen skedde
ju i huvudsak för miljontals år sedan, utan mänsklig
medverkan.
• "Rationaliseringar"
som gör fler människor arbetslösa, som får fler
att må sämre och som försämrar samhällsservice
kommer inte längre att ses som en vinst för samhället.
Det nya paradigmet
blir att det gäller att hushålla med energiresurser och
andra råvaror, att vi måste hålla oss inom naturens
kretslopp, att mänskligt arbete och tid finns i stora mängder,
att människan är en viktig resurs - att ta tillvara och
att utveckla.
Ett avskräckande
exempel är förslaget i valrörelsen 2010 från
de "rödgröna", om "snabbtåg",
att konkurrera med flyget.
I framtiden finns
knappast något flyg att konkurrera med. Det kommer överhuvudtaget
inte att handla om att "konkurrera". Istället gäller
det att bygga en stabil och pålitlig infrastruktur av järnvägar,
som till lägsta energikostnad och med effektivast möjliga
utnyttjande kan fylla sin funktion av att binda ihop olika landsdelar.
Tunga transporter
på vägnätet kommer sannolikt att krympa till det absolut
nödvändigaste.
Både personresor
och godstransporter via vattenvägar kan få en renässans.
Det tar längre tid, men kan komma att ses som naturligt.
