Ledare ur HJULET

Nr 5/87:

Att det finns en överdödlighet bland trafikpersonal. inte minst bussförare i storstadsområden, kan nu anses fastslaget.

HJULET-siffrorna - 64 av 228 som inte nådde pensionsåldern - är ändå bara toppen på ett isberg. För hur många har inte hälsoproblem utan att det går så långt att de dör före sin pensionering?

Det är uppenbart att faktorer i arbetet ligger bakom dessa hälsoeffekter. Åtminstone sju områden kan urskiljas:

1. Trafiken

Trafik i sig, som kräver konstant hög uppmärksamhet. I vissa situationer är det trängsel, i andra är hastigheterna höga. I båda fallen finns olycksrisker.

2. Framkomligheten

Den dåliga framkomligheten, pga de alltför många bilarna, kan i sig verka stressande. Den leder också till faktiska förseningar, med förkortade raster som följd.

3. Avgaserna

Både busstrafiken och - framförallt - biltrafiken medför luftföroreningar, som är hälsofarliga.

4. Klockan

Den ständiga tidspassningen gör att kroppen inte tillåts följa en egen rytm, det blir svårt att någon gång koppla av.

5. Passagerarna

Vid sidan av att framföra fordonet har en bussförare numera att ta upp betalning och visera kort. Taxehanteringen i sig kräver ofta snabba uträkningar och beslut, den kan även rymma irritationsmoment och konfliktrisker.

6. Ensamarbetet

Dubbelbemanningens avskaffande har medfört inte bara ökad arbetsbelastning, den betyder också en utarmning av arbetet. Man har nu inte längre någon att hämta stöd från på samma sätt som tidigare.

7. Arbetstiderna

Förläggningen av arbetstiderna alla tider på dygnet och alla dagar i veckan är en annan faktor. Dels genom dess inverkan på kroppen, dess betydelse biologiskt, dels genom dess sociala konsekvenser.

Här finns något att arbeta vidare med. Fackligt och politiskt.