Ledare ur HJULET

Nr 9-10/87:

Prognoserna pekar entydigt mot ett ökat bilinnehav. Alltfler hushåll, alltfler individer, kommer att ha tillgång till egen bil.

Det kan inte längre förnekas att bilen i många situationer ger en frihet, är överlägsen som transportmedel. I glesbygden är bilen en nödvändighet.

Å andra sidan är bilismens samhällsekonomiska kostnader uppenbara. Det gäller sannerligen inte bara avgaser!

Det handlar därutöver om:

asfaltering av landytor, skapande av avstånd

olyckor, där människor dödas eller lemlästas

viltolyckor

en stressande och hotfull miljö

buller

nedsmutsning

förbrukning av råvaror

oljetransporter, med åtföljande olyckor

minskad framkomlighet för kollektivtrafiken

minskat trafikantunderlag för kollektivtrafiken, med sämre ekonomi och glesare turer som följd.

Särskilt påtagliga är bilismens kostnader i storstadsregioner och i stadskärnor.

Samtidigt är det just i de tätbebyggda områdena som bilismen i regel är minst nödvändig. Därför att där finns förutsättningarna för en väl fungerande kollektivtrafik.

Det tjänar inget till att angripa själva ägandet av bil. Inte heller kan man ifrågasätta användandet av bil - där andra alternativ saknas för transporter.

Vad som däremot kan ifrågasättas är bilmissbruket.

Med missbruk mener vi det rutinmässiga och överdrivna användandet av bil. Bilanvändning i onödan.

I regioner som Stockholm, Göteborg och Malmö blir då det mesta av dagens bilanvändning just missbruk!