År 2000, vecka 50

 

Okinawa

På den japanska ön Okinawa hölls i oktober 1995 en protestdemonstration med 85.000 deltagare. Protesten gällde en gruppvåldtäkt på en japansk flicka, förövad av tre amerikanska soldater.

Var denna protest ett utryck för främlingsfientlighet och intolerans, var det att "fiska i grumligt vatten" och att utnyttja en tragisk händelse? Så såg tydligen inte japanerna på saken.


Jämför detta med situationen i Sverige. Också här har det förekommit gruppvåldtäkter, och påfallande ofta har förövarna varit av utländsk härkomst. 1) Men här blir det inga jättedemonstrationer. 2)

Hur förklara detta?

En skillnad är naturligtvis att i det japanska fallet var det otvetydigt utlänningar som begick brottet. I det svenska fallet är det vanligen människor som tänkt sig att bo kvar i vårt land. Ibland är de t.o.m. födda här, även om de har utländsk härkomst.

Å andra sidan kan ett mönster spåras, här som vid "gaturån" 3) : medan förövarna ofta har utländsk bakgrund 4) är offren vanligen svenskor/svenskar. Ett rasistiskt motiv finns ibland uttalat.


Sverigedemokraterna har genomfört en del aktioner i samband med gruppvåldtäkter. I Rissnefallet lyckades man såtillvida att media tvingades erkänna hur det var beträffande förövarnas etniska bakgrund. Även i Vallentunafallet har SD:arna varit aktiva med flygbladsutdelningar till gymnasieeleverna, men den uppmärksamhet som partiet fått har varit negativ. Det har framställts som att Sverigedemokraterna försökt att "politiskt utnyttja" en "tragisk händelse". 5)

Detta är, tycker jag, tankeväckande på flera sätt.

Var våldtäkten i Vallentuna bara ett undantag och en tillfällighet? Ingick den inte tvärtom i ett mönster? Hade den inte sina orsaker, som bottnade i samhällsförhållanden? 6)

Är det inte varje partis uppdrag att ta tag i viktiga missförhållanden, att fästa uppmärksamheten på dem, försöka skapa opinion och diskutera lösningar?

Vad blir logiken i kritiken av SD? Får moderaterna tala om klassklyftor (som de nu gör) - blir inte också det att "utnyttja"? Får Folkpartiet ta upp skolans svårigheter? Får något parti ta upp någonting?

Vad som än sagts om att Sverigedemokraterna försökt att "utnyttja" gruppvåldtäkter så blir man inte populär genom att tala om sådant som är otrevligt (och dit hör definitivt detta ämne!). Populär blir man genom att förknippas med sådant som är trevligt och lättsamt. 7)

Med detta inte sagt att jag tar ställning för SD:arnas aktion. Jag känner inte till hur deras flygblad var formulerade, men det är viktigt att inte peka ut invandrare 8) som grupp. Det är en skillnad "som natt och dag" mellan en invandrare som försöker smälta in i det svenska samhället och en invandrare som bemödar sig om att inte göra det. Varje individ måste ges en chans.

Klart är att Sverigedemokraterna gjorde ett utskick till vissa elever i Vallentunagymnasiet - vissa. Elever med utländskt klingande namn hoppades över. Här anser jag att SD gjorde en miss! 9)

Vår utgångspunkt som invandringskritiker måste vara att också invandrare i Sverige har intresse av en mer restriktiv invandringspolitik och verklig 10) kamp mot rasismen. Vi måste utgå från att många invandrare här inser, eller kan förmås att inse, sina intressen.

Därmed inte sagt att detta är oproblematiskt. En del invandrare är oresonabla. DN hade den 15/3 -00 ett reportage om föräldrar till våldtäktsförövarna i Rissne:

"Det som gör dessa män och kvinnor allra mest upprörda just nu är det faktum att stadsdelsnämnden med länsrättens stöd omedelbart omhändertog deras söner när de slapp ut ur häktet.

- De sociala myndigheterna missbrukar sin makt och diskriminerar oss invandrare, säger Marjam. De har tagit våra barn för att knäcka dem och tvinga dem att erkänna sådant som de inte har gjort.

- Varför ska de ta barn som inte är kriminella och som inte har sociala eller psykiska problem i sina familjer?"

Ett annat exempel på samma sak gällde terrorn mot en ICA-affär i Nacka. Föräldrarna ville inte ta till sig att deras barn gjort något fel.


Hur ska vi få stopp på dessa gruppvåldtäkter och andra övergrepp i Sverige?

Då är vi tillbaka vid jämförelsen med Okinawa. Ur en synpunkt sett är det inte i första hand invandrarna i Sverige som utgör problemet. Problemet är främst vi etniska svenskar.

Respekterar man inte sig själv, då lär heller inte andra kunna göra det. Ett folk utan självbevarelsedrift är dömt att hamna i trubbel.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Även om svenska massmedia - av någon anledning - ofta mörkar kring förövarna.

2) En del smärre demonstrationer har hållts, men de har inte i första hand riktat sig mot övergreppet i fråga. Nej, måltavlan har istälelt varit Sverigedemokraterna, som lyft fram fakta om förövarna.

3) "Gaturån" får här stå som en förkortning. Egentligen handlar det främst om att kränka på offentlig plats, där misshandel är ett viktigt moment.

4) Vilket naturligtvis inte betyder att unga invandrare i allmänhet är kriminella. Det är bara en liten andel som varit delaktiga i våldtäkter. Å andra sidan kan det finnas problematiska attityder - av både svenskfientlighet och kvinnoförakt - som är ganska utbredda.

5) Skolledningen har också vidtagit drastiska åtgärder - slitit flygblad ur händerna på eleverna, öppnat deras skåp, osv.

6) Samhällsförhållanden - dit hör attityder, hos olika grupper. Bland en del unga invandrare svenskfientlighet och kvinnoförakt, bland en del unga svenskor överdriven "frigjordhet", bland många vuxna politiskt ointresse.

7) Trevligast av allt är väl när partiledare medverkar i lekprogram i TV. Det ger mer populäritet och fler röster än att diskutera allvarliga och kanske komplicerade problem.

8) Jag använder här begreppet "invandrare" i dess vidaste bemärkelse: personer med utländsk bakgrund.

9) Kritiken av detta lät heller inte vänta på sig, från media. Kritik därifrån kan SD i och för sig ta lätt på - hur man än gjort skulle det ha blivit kritik från media. Hade man sänt också till invandrarelever så hade detta framställs som särskilt kränkande.

10) Verklig kamp mot rasismen måste innefatta även svenskfientlighet, även rasism mot svenskar.

 


 

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT