År 2008, nr 15

 

Vita Rosen

För några år sedan ägnade Dagens Nyheter en helsida åt syskonen Scholl och "Vita Rosen", en motståndsgrupp i Tyskland 1942-44. En hyllningsartikel, med det underförstådda budskapet att arvtagarna till denna grupp idag är de som själva kallar sig "antifascister" och "antirasister".

Men om syskonen Scholl hade levat i dagens Sverige - inte tror jag att de skulle återfinnas bland slagskämparna i AFA, desinformatörerna på Expo eller bidragsmjölkarna inom CMR.

När jag tar del av texter i flygblad som Vita Rosen spred är det något som känns bekant:

"Ingenting är ett kulturfolk ovärdigare än att utan att göra motstånd, låta sig regeras av en ansvarslös och åt dunkla drifter hemfallen härskarklick. Är det inte så att varje hederlig tysk idag skäms för sin regering, och vem av oss kan ana vidden av den skam, som vi och våra barn kommer att drabbas av, när en gång fjällen fallit från våra ögon,..."

Med de allt intensivare bombningarna av tyska städer, med de allt fler stupade vid ryska fronten, växte missnöjet bland tyskarna. Som medlemmarna av motståndsgruppen upplevde saken tyckte de flesta tyskar som de.

Ur Vita Rosens sista flygblad: "Kriget går mot ett säkert slut." "Hitler kan inte vinna kriget, bara förlänga det." "Det jäser i det tyska folket!"

Sophie Scholl och hennes bror greps och avrättades. Under rättegången sade hon: "Någon måste ju ändå börja. Det vi har skrivit och sagt är också många andra övertygade om. De vågar bara inte uttrycka det så som vi har gjort.."

Deras släkting Inge Scholl skrev senare: "Plötsligt insåg de allihop att man kan inte vara bara motståndare, man måste handla också och försöka hitta öppningar eller spränga öppningar i omöjlighetens gigantiska cementvägg."

Indoktrineringen hade dock inte varit verkningslös. Samtidigt som rättegången mot Sophie Scholl och andra pågick i början av år 1943 höll nazisterna propagandamöte i Berlin. På sin fråga "Vill ni det totala kriget?" fick Joseph Göbbels ett rungande "Ja!" som svar.

Problematiken är likartad i Sverige idag:

1. Vårt samhälle är på väg mot avgrunden, pga det krig som makthavarna släppt lös mot svenska folket, genom massinvandringen och gränslösheten.

2. Missförhållandena är uppenbara och missnöjet pyr, ändå är det svårt att organisera ett motstånd. En orsak till detta är inte bara propagandan och alla dimridåerna. Det handlar också om rädsla och feghet.

I det tyska fallet kan rädslan - i varje fall i efterhand - synas irrationell, med tanke på hur högt pris tyskarna senare fick betala genom bombkriget och Röda Arméns framfart.

Exakt hur ett svenskt Dresden kommer att gestalta sig kan vara svårt att föreställa sig, men det är inget att se fram emot, så mycket är säkert!
Lärdomen från historien är ändå uppenbar: det är bättre att försöka göra motstånd, innan allt är för sent.


 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT