"Globalisering" har, precis som "mångkultur", varit en grundbult i den politiskt korrekta retoriken.  Vid blotta nämnandet av dessa begrepp förväntas vi börja tindra med ögonen.

"Globaliseringen" har framställts som något på en gång både oundvikligt och önskvärt.

I begreppet har legat en gränslöshet för både människor och kapital. Invandringen ska vara fri. Ekonomiska transaktioner över nationsgränserna ska inte heller möta några hinder.

Gränslösheten har även rymt en värderelativism och brist på gemensamma normer. Brottslingar ska mötas av förståelse och vård, hellre än påtagliga sanktioner. Alla ska ha sin försörjning, oavsett arbetsintresse. Även godkända betyg i skolan har av många setts som en mänsklig rättighet.

Ytterligare ett viktigt moment har varit de finansiella institutionernas framfart  - inte bara genom gränslösa belöningar åt individer högt upp i hierarkin, utan framförallt genom expansionen av kapital. Man har skapat pengar ur tomma intet, lånat ut pengar utan täckning hos bankerna.

Kortsiktigt gav detta fördelar åt många, genom kraftiga värdestegeringar på fastigheter.  Det mest elementära sunda förnuft sade ändå att en sådan utveckling är långsiktigt ohållbar.  Den kan hålla så länge som det finns ett förtroende hos allmänheten för bankväsendet, men när detta minskar får man en dominoeffekt, med fritt fall för ekonomin.

Globaliseringen gör då att alla länder påverkas.

Jag är inte expert, inte utbildad ekonom, och kan spontant känna att jag ger mig ut på djupt vatten genom att kommentera i detta ämne. Å andra sidan: hur mycket kloka kommentarer och reaktioner har kommit från dem  som verkligen är utbildade nationalekonomer?  Vad har de haft att säga om spekulationsekonomin? Vilka insikter har de givit prov på?

Jag har inga färdiga svar, känner bara att vi vanliga medborgare nu måste börja diskutera och lägga synpunkter på nationellt ekonomiska frågor. Det är ju vi alla som drabbas när systemet kraschar.

En god avstamp kan vara ett konstaterande av vad som i sammanhanget är viktigt, vad som skapar välstånd i samhället. Och vad som utgör onödiga minusposter, vad som skapar onödiga kostnader.

• Grundläggande är då människor som kan och vill arbeta - som är friska och har yrkeskvalifikationer. Och som vill göra rätt för sig, har arbetsmoral. 

• Grundläggande är också tillgång till materiella resurser - för Sveriges del finns bl.a. malmen, skogen och vattenkraften.

• Grundläggande är vidare infrastruktur och teknologisk utveckling - som gör produktion och transporter effektiva.

Till detta kommer en hushållnings- och utgiftssida.

De uppgifter som fullgörs ska vara sådana som samhället verkligen behöver. T ex kan mångfaldskonsulenter, trygghetsvärdar eller tolkar i och för sig göra bra arbetsinsatser - inte desto mindre ligger där ett samhällsslöseri inbyggt.

Landets materiella resurser måste, där de är ändliga, brukas med återhållsamhet.
Angränsande till hushållningen ligger fördelningsaspekten. När vissa tillskansar sig pensioner och annat som Percy Barnevik och Anitra Steen, då blir det mindre över till andra medborgare.

Vi måste få en nationell ekonomi som är stabil och står under medborgerlig kontroll.

Det ligger ju en total absurditet i massarbetslösheten! Samhället måste så organiseras att dess tillgångar tas tillvara och resurser kommer till nytta.