År 2010, krönika 4

 

Aktuell kurs

Vad är Sveriges stora problem idag?

• Är det massinvandringen och islamiseringen, den galopperande brottsligheten och det faktum att vi inte har råd att ge åldringar ett helt ägg om dagen?

• Eller är det att Sverigedemokraterna finns som parti, och har chans att komma in i riksdagen?

Från svenska media är bedömningen klar, och det är samma bedömning som från företrädarna för 7-klövern: det stora problemet är det senare. SD-hotet.
Således anordnas nu kurser för journalister, om hur de ska ”hantera” SD.
Kurser där det finns ett självklart ”vi”, som ska hantera ett ”dom”.

Kursen presenteras så här:

“Många redaktioner vet inte hur de ska hantera Sverigedemokraterna inför valet nästa år. Är partiet så extremt att det ska särbehandlas? Hur hanterar vi politiska argument som baseras på felaktiga fakta, eller som kan vara hets mot folkgrupp? Denna kurs ger bakgrund och verktyg att bättre hantera dessa frågor.”

“Under dagen kommer man ägna sig åt praktiska övningar om hur media ska hantera politiker som påstår att muslimerna är det stora hotet eller att en viss folkgrupp begår fler våldtäkter än andra. Man ska också reda ut vilka åsikter en journalist kan och bör ta avstånd ifrån.”

På traditionellt pk-manér grötar man alltså ihop det:

• Vad Sverigedemokraterna ser som ”det stora hotet” är inte ”muslimerna”, utan islamiseringen. En process som understöds av mäktiga krafter i Sverige, däribland journalisterna och de som utbildar dem. En islamisering som pågår i både Sverige och övriga Västeuropa.

• Unga män med bakgrund i muslimska länder är kraftigt överrepresenterade i våldsbrottsstatistiken. Detta är fakta, inte en åsikt.

Det borde väl ingå i den grundläggande journalistutbildningen, att lära sig skillnaden mellan fakta och åsikter?

(Jag skulle här kunna åtaga mig att leda en kurs och framställa ett kurshäfte med övningar. Exempelvis ”Vad av följande är fakta, vad är en åsikt?”:
a) Stockholm är en stad i Sverige.
b) Stockholm är en vacker stad.
a) Svenska media är politiskt korrekta.
b) Politisk korrekthet är inte bra.
osv)

”Medieutbildarna” om kursinnehållet:

”Förmiddagen ägnas åt att ge en faktabakgrund om främst SD, men även andra extrema svenska partier.”

På vad sätt är SD ”extremt”? Vad lägger medieutbildarna in i begreppet ”extrem”? Får kursdeltagarna veta det?

ÄR DET EXTREMT att – som i ett tidigare valmanifest från SD - hävda att Sverige inte ska ha en mer omfattande invandring än andra västländer? Är det extremt redan att vilja minska något på takten?En av kursfrågorna lyder:

”Kan man säga att SD är ‘främlingsfientligt’?”

Ska den frågan kunna besvaras måste man väl börja med att definiera det använda begreppet. Vad menar kursledningen med ”främlingsfientlig”?

Avses något mer än hittills från pk-håll, dvs att vara invandringskritisk?

”Mellan vilka åsikter ska man ställa sig neutral? Vad kan man som journalist ta avstånd från? Vad bör man ta avstånd från?”

Här hymlas det alltså inte. Journalisterna ska vara våra åsiktsförmyndare.
De kan inte lämna över till medborgarna själva att bedöma vad som är bra eller dåligt.

Vilka är ”Tidningsutgivarna”? Jo, där ingår det mesta:

”TU är en branschorganisation som arbetar för fria och konkurrenskraftiga medier för ett öppet och demokratiskt samhälle. Våra medlemmar är de svenska morgon- och kvällstidningarna, gratistidningar, nyhetsbyråer, tryckerier, tidningsdistributionsföretag, annonsförsäljningsbolag, tv- och radiostationer samt förlag.”

Och vem är kursledaren?

Jo, det är Björn Häger.

Det var Häger som genom ett Eko-inslag 1995 åstadkom tidningsrubriker runtom i Sverige om ”den främlingsfientlige nämndemannen”.

Utan att ha talat med Anders Sundholm gav han denna bild. Björn Häger hade upptäckt att Sundholm var ordförande i Blågula Frågor och samtidigt nämndeman i Svea hovrätt. Detta räckte i praktiken för vår medieutbildare.

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT