År 2009, nr 6

 

Dyra godhetsrace

När det börjar kampanjas om något, när nästan alla offentliga personer och alla som släpps fram i massmedia tycker likadant, när kritiska röster tystas och när det man kampanjar för sker i namn av hög moral, då blir jag misstänksam.

Jag tänker på klimathysterin.

Sjävklart är det önskvärt att hushålla med jordens resurser. Tillgångarna av järnmalm och kol, olja och naturgas är ju begränsade.

Självklart är det också så att en påtaglig förändring av jordens medeltemperatur kan få oöverskådliga konsekvenser. Kanske är det så att det just nu pågår en global uppvärmning.

Orsaken till detta återfinns dock i solens - inte människors - aktivitet. Historiskt sett har jordens temperatur och klimat varierat över perioder.

Vad jag anar är att bakom klimatkampanjandet ligger särintressen. Vad det mynnar ut i blir energideklarationer av hus mm, och ett batteri av nya skatter. I slutänden tvingas alla betala - och de som får tillgång till pengarna kan sprätta iväg dem ungefär som nu.

Ett exempel på hur våra skattemedel används är "u-landsbiståndet".

Det ligger en grundläggande orimlighet i detta koncept: att man gör tvingande uttaxeringar av medborgarna i Sverige, för att skicka iväg utomlands! Detta är till sin natur en typ av resursanvändning som måste bygga på frivillighet! Med vilken rätt tar man pengar från oss och skänker till andra?

Detta gäller principiellt, även om pengarna skulle göra nytta. Till detta kommer att pengarna ibland gör mer skada än nytta, hämmar en utveckling i de länder där de hamnar.

Detta sammanhänger med en annan orimlighet i "u-landsbiståndet". I varje annat sammanhang är det en självklarhet att man ska sträva efter effektivitet, dvs försöka uppnå bestämda mål till lägsta möjliga kostnad. Här gör man precis tvärtom: ett utbetalningsmål sätts upp. Primärt är att göra av med ett visst belopp, sekundärt hur.

Om detta utbetalningsmål - 1% av BNP - är samtliga riksdagspartier, och även Sverigedemokraterna, överens. Om SD i detta sammanhang skiljer sig, så är det genom att vilja gå än längre i frikostighet än de sju (detta skriver jag inte i någon skadeglädje, jag skulle önska att det vore tvärtom).

Ett annat moment får i sammanhanget särskild betydelse. I kristider kan stimulanser vara en lämplig åtgärd, då utgifter ger en injektion åt ekonomin och genererar arbetstillfällen. "U-landsbiståndet" är dock pengar som i huvudsak skickas ut ur Sverige.

Detsamma gäller inom ett tredje godhetsprojekt: massinvandringen och mångkulturen. TV-nyheterna uppgav nyligen att invandrare i Sverige årligen skickar ut 5.500 miljoner kronor till sina hemländer. Jag vet inte om detta innefattar även de många förtidspensionerna åt utlänningar som varit här en tid och sedan återvänt.

Därutöver medför detta projekt utgifter för bidrag åt även de som bor i Sverige, men inte försörjer sig själva. Där finns ändå en förmildrande omständighet i den utsträckning som pengarna snurrar inom den svenska ekonomin, och genererar arbetstillfällen här.

Skattemedel inom stat och kommun kan skapa arbetstillfällen både direkt och indirekt. Möjligheterna att nu höja skatterna är dock begränsade, då de redan blivit så höga - inte minst pga de stora utgifterna för att försörja alla som inte arbetar.

Bättre vore att de som lyfter bidrag måste leverera någon form av produktiv motprestation till samhället. Detta skulle samtidigt motverka en del bidragsfusk.


 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT