Grundkurs för Sverigedemokrater x

(utgiven år 2004)

Kapitel 7:

Visioner och grundvärderingar

"Hvad vilja Socialdemokraterna?" Så löd rubriken på ett föredrag av skräddaren och agitatorn August Palm 1881 höll i Malmö.

Denna föredragsrubrik låter sig travesteras idag. Alltså: Vad vill Sverigedemokraterna?

Vi lever ju i en annan tid, där förutsättningarna är annorlunda. På 130 år har Sverige förändrats. Många av de grundvärderingar som Palm stod för lever dock kvar idag - hos Sverigedemokraterna i högre grad än hos Socialdemokraterna!

Dit hör en medvetenhet om att man inte kan kräva rättigheter utan att vara redo att ikläda sig skyldigheter. "Gör din plikt - kräv din rätt!", löd en tidig arbetarrörelseparoll. För Palm och andra pionjärer inom svensk arbetarrörelse var det främmande att ett samhälle i ena änden skulle bestå av klienter och kunder, i andra änden välgörare och serviceförmedlare ("Persson-pengar", "Wärnersson-pengar").

När socialdemokraterna tillsammans med liberalerna för hundra år sedan kämpade för allmän och lika rösträtt stod medborgarskapet i centrum. Man vände sig mot att "medborgarrätt heter pengar". Inte mer än en röst per person, men en röst till varje medborgare som nått vuxen ålder!

Medborgarskapet har stått i centrum också för det konservativa partiet, som i Sverige först hette "Allmänna Valmansförbundet", sedan "Högerpartiet" och därefter "Moderata Samlingspartiet".

Samma typ av konstaterande kan dock göras här: dagens "Moderaterna" är ett nyliberalt parti, det är inte längre värdekonservativt. Däremot kan sägas att Sverigedemokraterna är ett konservativt parti i sina grundvärderingar:

SD vill bevara vad som är bra i det svenska samhället. Förändringar ska inte ske snabbare än att vi har kontroll över vad som sker.

Både trygghet och frihet är viktiga målsättningar. Gemenskap och samverkan måste finnas parallellt med handlingsutrymme för individen. I praktiken måste det naturligtvis göras avvägningar, eftersom här finns målkonflikter. På ett helt konkret plan kan det handla om skatter. Det är inte möjligt att samtidigt ha låga skatter och höga ambitioner beträffande social trygghet och offentlig service. (Däremot går det ju att kombinera höga skatter och dåliga social standard, det har de nu styrande bevisat).

Förutsatt att det finns solidaritet och sammanhållning människorna emellan, dvs medborgaranda, finns ändå goda utsikter att lösa målkonflikterna på ett vettigt sätt. Förutsatt att människor har ansvars-känsla och samhällsengagemang, självkänsla och integritet, kan det fungera.

En självklar strävan från Sverigedemokraterna blir därför att medverka till ett samhällsklimat, där dessa dygder kan utvecklas, där människor kan växa och envar kan känna sig respekterad.

Här handlar det om intellektualism och om människosyn.

Med ett intellektuellt förhållningssätt avses att man bemödar sig om att vara rationell och sanningssökande. Man söker relevanta fakta, och tar hänsyn till sådana fakta.

I diskussioner tar man fasta på en motståndares starkaste argument, inte de svagaste. Man kan både ta och ge kritik. Och när man ger kritik är den saklig, dvs den bygger inte på personangrepp. Man söker dialog med meningsmotståndare.

Man är också beredd att revidera sin egen uppfattning inför nya fakta eller argument. Man begär inte att kartan ska vara överordnad terrängen.

Man förmår skilja på deskriptiva och normativa utsagor. Man fördömer inte budbäraren, om denne kommer med "dåliga nyheter", och pekar på problem. Lika litet som man sparkar meteorologer, när de givit prognoser om dåligt väder.

Detta kan låta så självklart att det inte ska behöva påpekas, men tyvärr ger den politiska debatten om invandringen alltsedan 1980-talet ett massivt prov på hur man använder kränkande tillmälen istället för att debattera i sak.

Samma kretsar som gärna använder tillmälen och skyr en debatt i sak gör anspråk på att själva sitta inne med en särskilt fin människosyn. Klart är att deras människosyn skiljer sig från den vi sverigedemokrater hyllar!

Centralt i vår människosyn är respekt. En grundläggande respekt ska tillkomma varje människa. Därutöver ska man ha rätt att bli bedömd efter vad man säger, gör och är. Envar måste ges chanser. Verklig respekt kan inte vinnas genom att andra människor känner rädsla för repressalier eller fjäskar för att vinna egna fördelar. Nej, en sund respekt vinns genom ett föredömligt agerande.

Vår människosyn utgår från att varje individ har ett behov av identitet och rötter, sammanhang och mening. Man behöver veta vem man är, varifrån man kommer och vart man är på väg. Varje individ tillhör grupper på olika nivåer - det kan handla om familj och släkt, grann-skap och yrkesgemenskap, regional och nationell tillhörighet.

Det är naturligt att man känner mest samhörighet med dem som står en närmast. Det är exempelvis ofrånkomligt att det blir en större nyhet för oss i Sverige om 100 människor dör i en brand i Sverige än 100 människor dör i en brand Zamboanga eller Chengtu. Ett vidare engagemang kan möjligen ses som önskvärt, men det måste då få komma från människorna själva.

De tankar och känslor som envar har, utifrån bl.a. sina egna erfarenheter, måste i grunden respekteras. Det är naturligt att man kan ändra uppfattningar - men då måste det få vara fråga om en ömsesidig påverkan, på jämlik nivå, där igen har tolkningsföreträde.

Det ensidiga åsiktskampanjande med skattemedel som vi sett prov på i Sverige under många år är förkastligt! Det är uttryck för en anti-demokratisk och vidrig människosyn.

Människosyn och demokrati hör ihop:

All makt ska utgå från folket.

Den förda politiken ska också ha folkets väl till syfte.

Det måste vara en strävan från makthavarna att göra medborgarna delaktiga och ge dem möjlighet att påverka.
Måttet på den kulturella nivån i ett samhälle är hur dess svaga grupper - unga och gamla, sjuka och handikappade - behandlas. I strikt formell mening kan sägas att detta krav tillgodoses i Sverige, nästan i övermått. Man kan rentav tala om en "godhetsfundamentalism". Denna politik saknar inte goda föresatser, men den får till stor del sin motsats till resultat! Detta beror på att det finns målkonflikter, som man inte vill erkänna. En politik måste bedömas utifrån sina resultat, inte utifrån sina intentioner.

Misstag kan naturligtvis alla göra, dessutom kan nya omständigheter dyka upp "under resan gång", men här saknar man förmåga att ändra sig ens när man har "facit i hand". Däri ligger fundamentalismen.

Paradoxalt nog går denna moraliserande fundamentalism hand i hand med en gränslöshet och en normupplösning. Inslag i denna är dyrkan av vad som är ungt och nytt. Gammalt är per definition dåligt, traditioner är löjliga. Egen kultur och rötter bakåt är fint när det gäller olika etniska minoriteter, men inte när det gäller svenskar. Historieundervisningen skärs således ned i våra skolor.

De äldres erfarenheter föraktas. Man kan tala om en åldersrasism. Ett utslag av detta är när man t. ex lägger Lars Jansson till last att han hunnit gå i pension, det ska ge hans bok "Mångkultur eller välfärd?" mindre tyngd. Som ett brutalare utslag av samma fenomen kan möjligen ses åldringsrånen och vanvården av äldre.

Andra utslag av gränslösheten:

utlänningar ska ha samma rätt till Sverige som svenskar

vuxna saknar auktoritet, i skolan saknar lärare sanktionsmedel

homosexualitet ska helt jämställas med heterosexualitet

abort ersätter preventivmedel

reklam och barnprogram i TV framställer det som att hälften av Sveriges befolkning utgörs av svarta

våldsbrottsligheten ligger på en ny nivå av brutalitet

brottslingar slipper straff.

Vägg-i-vägg med gränslösheten ligger en självutplåning eller krav på självutplåning. Vi svenskar får inte känna stolhet över vilka vi är, och vi ska lägga oss platt för krav från främlingar.

På ett sätt är det konsekvent att vårt militära försvar monteras ned. Vi låter nu främlingarna fritt komma in, och inte bara det. Vi finansierar dessutom deras uppehälle här.

Det finns med andra ord krafter som verkar i samhällsupplösande riktning. Vi Sverigedemokrater verkar för motsatsen, vi vill värna de svaga i vårt samhälle och vi vill försvara Sverige!

Detta leder över på etik och moral. Många av tio Guds bud håller fortfarande bra som en sammanfattning av nödvändiga hållpunkter.

- Du skall hedra din far och mor
- Du skall inte ljuga
- Du skall inte stjäla
- Du ska inte dräpa
- Du skall inte ha begär till din nästas hustru
- Du skall inte ha begär till din nästas egendom.

Sverigedemokraterna är anhängare av marknadsekonomi. Samtidigt står klart att det inte räcker med bara egenintresset som drivkraft. Det måste också finnas idealitet och omsorg om andra människor. Inget samhälle kan fungera utan en gemensam moral.

Sverigedemokraterna kan också ses som ett miljöparti. Vi inser att det vid sidan av höger-vänster-skalan i politiken finns en annan skala, som kan kallas den gröna skalan. Den gäller i vilken utsträckning man företräder en "generationsegoism". Ser vi bara till oss som lever nu, och menar att "efter oss syndafallet"? Eller vill vi ta hänsyn också till dem som ska komma efter oss, till kommande generationer?

I konsekvens med vårt värnande av rötterna tillbaka och vår aktning för dem som fanns före oss, vill vi föra arvet - det kulturella arvet och vad som byggts upp av generationer - vidare framåt i tiden.

Det betyder att Sverigedemokraterna vill verka för ett långsiktigt hållbart samhälle. Naturens resurser får brukas, inte förbrukas. Vi måste sträva efter att leva i harmoni med naturen. Vi får inte skövla skogar, lika litet som vi har inte rätt att plåga djur.

Konkret betyder detta att energiförsörjningen måste klaras genom en kombination av å ena sidan effektivare användning och bättre hus-hållning, å andra sidan satsning på förnybara energikällor som sol, vind och vatten.

Vår vision är villkor som låter människor växa och bli starka. Då får vi också ett starkt samhälle och en stark nation.

Ett land som är starkt har större förutsättningar att på den inter-nationella nivån spela en positiv roll, både som föredöme och som samarbetspartner.

Ur "Försvara Demokratin!", under avsnittet "Två människosyner":

"De gränslösas människosyn framgår kanske tydligast i tidskriften Expo..."

"Till grund för dessa skriverier ligger en människosyn som liknar den 'anti-kommunism' som Joe McCarthy demonstrerade i USA på 50-talet. Dvs det finns vissa människor som är onda. Naturligtvis försöker dessa efter bästa förmåga att dölja denna sin ondska - kanske tror de t.o.m. uppriktigt själva, att de inte skulle vara onda. Den gode demokratens uppgift blir att avslöja det verkliga förhållandet.

Skulle offret ifråga faktiskt har sagt något mindre lyckat, då naglar man givetvis fast vederbörande vid denna formulering. Men finns inget sådant uttalande kan man vinkla och tolka, så det passar in. Finns inte ens detta kan man ändå drämma till med lämplig etikett. Vad 'kommunist' var för McCarthy är 'rasist' för Expo.

En annan metod är 'guilt-by-association', som förekommer på två sätt. Ett sätt är att märka ord och utnyttja ords laddningar, för att ge associationer till en individ, grupp eller riktning, som redan är 'märkt' (antingen för att den verkligen är skum, eller för att den är ett redan avverkat offer). Ett annat sätt är att påtala eller påskina någon form av samröre mellan offret och redan märkta:

Har offret läst en olämplig bok eller tidskrift? Har en av offret skriven artikel fått applåder från fel håll? Har offret någon gång talat i telefon med, fått brev från eller rentav träffat någon som redan är märkt? Eller någon, som i sin tur träffat någon...

Den nämnda Expressenartikeln gick så långt, att den försökte framställa det som komprometterande för de anklagade, att de skrivit brev till makthavare, och att de försökt bilda opinion för sina åsikter i flyktingpolitiken! Vad som i andra sammanhang är en självklar rättighet för människor blir plötsligt otillåtligt.

Naturligtvis kommer de utpekade att resa invändningar, men detta är 'föga överraskande', och bekräftar snarast hur förslagna de är. Onda människor är förslagna. Någon rätt till genmäle ska därför inte ges, någon debatt behövs inte.

Det är tvärtom viktigt att en anklagad inte ges chansen att komma undan, genom att förklara bakgrunden till ett ställningstagande, genom att nyansera ett uttalande eller rentav överge en ståndpunkt. En debatt i sak är också onödig. Den som är ond ha naturligtvis fel, den som är god har rätt - och behöver inte ta intryck av andras argument. Det finns inget att orda om.

Skulle personer, skandaliserade genom denna typ kampanjer, drabbas av personligt lidande behöver man inte lägga vikt vid detta. De är ju onda, och ett litet straff är då bara på sin plats. Det är dock inget självändamål att straffa vederbörande, det blir snarast en bieffekt. Nej, ändamålet är att skrämma vederbörande till tystnad och att avhålla andra från kontakt med vederbörande. Alla ska vara rädda för alla, människor ska isoleras från varandra. Då blir de inte så 'farliga'.

Det handlar alltså inte om att övertyga med fakta och argument, det handlar inte om att man genom en öppen debatt tillsammans ska närma sig en sanning, hitta lösningar eller nå kompromisser. Med ondskan köpslår man inte...

Mot detta kan ställas den demokratiska människosynen. Enligt denna finns inga människor som är renodlat vare sig goda eller onda, vi är alla sammansatta. Och vi befinner oss i konstant förändring, vi tar intryck av erfarenheter, formas av vår miljö, dvs av varandra.

Det är inte genom straff, skräck och skuld, som människor utvecklas positivt - utan genom att de möts med respekt. Varje människa behöver känna en identitet och en grupptillhörighet, varje människa behöver trygghet och möjlighet att påverka sin situation.

Varje människa har rätt att bli tagen på allvar. Dvs gör man fel, säger man fel, har man fel - då ska man mötas med kritik, som är saklig.

Man visar inte en annan människa respekt, genom att aldrig framföra kritik. Att inte tro sig kunna ställa krav på en människa, det är att behandla henne som otillräknelig.

Det innebär heller inte att visa en annan människa respekt, om man avfärdar henne genom stämplar och etiketter, inte lyssnar på vad hon har att säga.

Varje människa måste dessutom ha rätt att ändra ståndpunkter, ges chansen att utvecklas. Dialog är nödvändig. Alla måste få komma till tals, och alla har själva något att lära. Man ska försöka locka fram varandras bästa sidor, inte de sämsta.

Det finns mer än två lägen, vad gäller generositet. Det finns en hel skala av mellanlägen. Var man ska lägga sig måste man själv ha rätt att avgöra. Godhet kan inte påtvingas utifrån, genom hot.

Den demokratiska människosynen är mer tolerant och förstående, den respekterar individerna mer än vad McCarthyismen gör."