UTGÅNGSLÄGET

4. MÄNSKLIGHET

Den annalkande energi- och försörjningskrisen aktualiserar existentiella frågor som kanske aldrig tidigare.

• Vad innebär det att vara människa? Vad vill vi att det ska vara?

• Vad är meningen med våra liv? Vilket uppdrag har vi?

• Vilket ansvar har vi för annat liv på jorden?

• Vilket ansvar har vi för kommande generationer?

Ska målet vara att konsumera så mycket som möjligt?

"Vinner" den som under sin livstid lyckats samla på sig flest prylar?.

Alltfler känner nu en längtan efter bättre kontakt med djur och natur, längtan efter ett liv i bättre harmoni med annat levande. En önskan att lämna något bra efter sig.

Vi vill inte fungera som ett slags virus, som ödelägger och plågar. Vi vill inte vara del av ett själslöst maskineri, som tar död på den jord som föder oss.

"Vi vill gärna tro att vår mänskliga intelligens och vår moral skiljer oss från andra organismer. När andra varelser får ett energitillskott, reagerar de instinktivt genom tillväxt: populationen går igenom de väl studerade stadierna av blomstring, överskridande och decimering. Om vi människor är mer än bara djur, då kan vi förväntas bete oss annorlunda. Ja, här långt har vi reagerat på energisubventioneringen av fossila bränslen precis som råttor, fruktflugor eller bakterier svarar på en rikligt tillgänglig ny näringskälla. En noga granskning av förhållandena kan göra en skeptisk mot människans anspråk på att vara speciell, ..."

"Om vi haft ett tillfälle att bevisa vår särart, vår förmåga att kollektivt utöva moraliska och intellektuella förmågor för att övervinna genetisk programmering och miljömässiga anpassning genom intelligent självbegränsning, så är det nu."

Richard Heinberg

 

Vi är utrustade med ett förnuft. Därmed blir det vår plikt att försöka använda detta förnuft.

Livets mening måste vara att leva ett liv på långsiktigt hållbart sätt, dvs som frambringar nya generationer av friska individer och som överlämnar en miljö, beboelig även för dessa generationer.

Vi har alla ett ansvar för framtiden, ett gemensamt ansvar.

Det finns hela tiden en stafettpinne att lämna vidare.