"Kubas
omställning till ekologisk hållbarhet",
Jan
Strömdahl
Det
finns flera böcker utgivna kring Kubas "Speciella period"
i början av 90-talet, då Sovjetunionens kollaps och stoppet
i oljetillförseln till Kuba framtvingade en smärtsam ekonomisk
omställning, med satsningar på grönsaksodlingar även
inne i städerna. Den hittills enda boken på svenska har
skrivits av Jan Strömdahl.
"Kubas
omställning till ekologisk hållbarhet"
är
utgiven år 2010, omfattar 150 sidor och är på svenska.
Den finns på AdLibris,
där den kostar bara 214 kr.
Kuba
är unikt. Strömdahl lyfter på bokens framsida fram
en figur som visar detta. Kombineras EFP och HDI blir Kuba det enda
landet i världen som hamnar i "rätt ruta":
"Det
sammansatta diagram som presenterar ekologiskt fotavtryck (EFP) på
ena axeln och mänsklig utveckling (HDI) på den andra...
Av
diagrammet framgår att Kuba... är det enda land som hamnar
i den hållbara rutan..."
HDI
är ett sammansatt mått i tre dimensioner av mänsklig
utveckling:
a)
förväntad livslängd
b)
utbildning, mätt i alfabetisering bland vuxna och inskrivning
vid skolor
c)
BNP.
Faktorer
som gör att Kuba hamnar högt på HDI är bra utbildningsväsende,
bra hälsovård och hög livslängd.
Faktorer
som bidrar till ett lågt EFP är naturligtvis låg
oljeförbrukning, satsning på ekologiskt jordbruk
och energisnåla lösningar för transporter.
"Stadsträdgårdarna
har blomstrat på outnyttjad mark i stadskärnor och förorter
och även på hustak, gårdar och kolonilotter.... Mer
än 350.000 personer är engagerade i den expanderande stadsjordbrukssektorn."
"De
organiska stadsjordbruken... förekommer i fyra olika huvudformer:
koncentrerade organoponicos med den högsta avkastningen, intensivträdgårdar,
smågårdar och kolonilotter."
"Kubanerna
utnyttjar alla möjligheter att odla grönsaker i stadsträdgårdar
och på små privata lotter, men landet har fortfarande
brist på kött, mjölk och andra animaliska produkter."
1993
kom en australisk solidaritetsgrupp och hjälpte kubanerna att
tillämpa idéer om permakultur:
"Permakultur
är en utveckling och utvidgning av det organiska jordbruket till
att omfatta byggnation, energi- och vattenförsörjning, vattenrening
mm. Ett ursprung är vertikalodlingar i skogen som Keralafolket
i Indien och Chaggafolket i Tanzania ägnat sig åt. Filosofin
bakom permakultur lanserades av australiensarna Bill Mollison och
David Holmgren 1978. Grunderna är omsorg om jorden och människor
samt rättvis fördelning."
Jan
Strömdahl skriver också om vad han kallar en "energirevolution".
Centralt i denna är decentralisering och inlemmande av olika
energikällor. Vinster med detta är minskad sårbarhet
- särskilt viktigt på Kuba med många tropiska
orkaner som kan vara mycket förödande.
"Med
decentralisering och en mångfald av källor undvikas storskaliga
avbrott vid t ex naturkatastrofer, avsiktliga attacker eller haverier."
Närhet
mellan energikälla och konsument kan även ge andra viktiga
vinster:
"Decentralisering
eliminerar förluster i transmission och distribution och ger
möjlighet att använda energianläggningar med mindre
kapacitet i enlighet med lokal energiefterfrågan."
Strömdahl
räknar upp 13 områden där forskning, försök
och utvärderingar pågår:
1.
Solenergi
2.
Solvärme
3.
Vind
4.
Bränsleceller
5.
Vattenkraft
6.
Biomassa från sockerrör och skogsbruk
7.
Biobränslen
8.
Havsenergi
9.
Kraftvärme
10.
Energieffektivitet
11.
Biogas
12.
Jordvärme
13.
Energibesparingar inom transport.
Ett
centralt moment är även att se avfall som en resurs, där
det gäller att separera och återvinna.
"...
har Kuba utvecklat nya markskötselprogram och en ny komposteringsteknik.
Daggmaskar t.ex. har visat sig viktiga i kampen för jordbrukets
hållbarhet. Med utvalda daggmaskarter har forskare utvecklat
en teknik för produktion av markkomposter.
Kubas
maskkomposteringsprogram startade 1986 med två små lådor
med röda maskar, Eisenia foetida och Lumbricus rubellus...
Maskkompostproduktion
kräver en blandning av mask, organiskt material och strö
i olika stadier av nedbrytning. Merparten av anläggningarna använder
kogödsel som primär källa för det organiska materialet.
Andra källor är t ex svin- eller fårträck, restprodukter
från sockerrör, kaffe och bananer samt sopor."
Avslutningsvis
gör Jan Strömdahl en uppräkning under rubriken "Vad
kan Nord lära av Kuba?":
"1.
Hur man kan gå från kemiskt intensivt till organiskt jordbruk
på kort tid utan effektivititetsförluster.
2.
Att många diversifierade småbruk är bättre än
få monokulturjordbruk.
3.
Att sätta igång stadsjordbruk på de mest omöjliga
plättar och odla grönsaker för en stor del av stadens
behov.
4.
Att odla medicinalväxter på stadsjordbruken som minskar
beroendet av den multinationella läkemedelsindustrin.
5.
Att utveckla en omfattande permakultur.
6.
Att energiomställning i första hand är en folkbildningsfråga.
7.
Att energieffektivisering och energisparande har en stor potential.
8.
Att inte satsa på kärnkraft.
9.
Att använda de bilar som ändå går i trafik fullt
ut som en småskalig gemensam trafik.
10.
Att planera och lokalisera boende och verksamheter så att transportarbetet
minimeras.
11.
Att bygga så att man klarar extrema vädersituationer.
12.
Att överföra bostäder till de boende på ett socialt
ansvarsfullt sätt - utan profiter.
13.
Att genomföra ett brett folkligt inflytande och självbyggeri
i bostadsproduktionen.
14.
Att genomföra en avfallshantering med stor andel återvinning
och folkligt engagemang.
15.
Att utveckla olika tekniker för lokal kompostering.
16.
Att lyfta klimat- och miljöfrågorna till en viktig plats
i grundlag och demokratiska beslut."
Därefter
kommer en motsvarande rubrik "Vad
kan Kuba lära av Nord?", som antyder en insikt
om att det kubanska samhället, trots allt tal om socialism, är
ett klassamhälle:
"1.
Ekonomisk tillväxt utan jämlikhet leder varken till lycka
eller till hållbarhet.
2.
Massbilism leder bort från hållbarhet - även med
alternativa bränslen.
3.
Cykel är ett modernt och effektivt transportmedel som bidrar
till hälsa och hållbarhet.
4.
Teknologiutveckling behövs för produktion av förnybar
energi."
Jan
Milld
mars
2012