Verbale Silva:

Här blir Silva litet imperativ, befallande. Föremålet för befallningen är väl ytterst svenskar i allmänhet.

Och här räcker det inte med någon slags passiv tolerans. Nej, vi måste agera aktivt - "rätten att vara olik" ska "värnas".

Ja, krav ställs till och med på våra tankar och våra känslor: vi måste "uppskatta kulturella skillnader".

Vad handlar det om konkret, det som Silva skriver om? Hur långt har man rätt att vara olik? Om någon föredrar att klä sig på ett visst sätt, att äta viss mat, att lyssna på viss musik - det är väl OK.

Men att därifrån kräva, att alla andra måste direkt "uppskatta" denna klädsel, mat och musik - det är genast en annan sak. Att här kräva något utöver tolerans är orimligt. Ska man "uppskatta" något kan det inte vara påbjudet utifrån, det måste komma från en själv.

Det finns en enkel grundregel kring frihet. Den går ut på att varje individs frihet ska vara så stor som den kan vara, utan att denna frihet inskränker på någon annan individs frihet. Tycker man t ex om att lyssna på viss musik, och därtill på hög volym och gärna varje tid på dygnet - då inskränker detta andra människors välbefinnande.

Där har vi ett konkret exempel kring "rätten att vara olik". Det måste finns gränser för denna rätt. Vad diskussionen borde handla om är var dessa gränser ska dras.