Det faktum att Norrland var mycket glesbefolkat och hade liten eller ingen kontakt med Stockholm betydde inte att denna landsdel - 59% av Sveriges nuvarande yta - saknar historia. Man känner diag till 6.000 boplatser, den äldsta är 8.000 år gammal - kan dateras till 6.000 f.Kr. Näringarna då var naturligtvis jakt och fiske, senare tillkom jordbruk och boskapsskötsel.

Koloniseringen av Norrland söderifrån hade samband med eftertraktade och utvinnvara naturtillgångar, som skog, malm och vattenkraft. Vad som vid varje tidpunkt var praktiskt utvinnbart berodde på teknikutveckling och kommunikationer.

Bakom koloniseringen på 1800-talet låg också en annan drivkraft - samma som drev fram emigrationen till Amerika: ett födelseöverskott och brist på på jord. Man sökte nya försörjningsmöjligheter.

Ur "Boken om Sveriges historia":

"Alltsedan 1300-talet hade förbindelsen mellan samerna och den svenska kronan skötts av birkarlar - en slags handelsmän som framförallt köpte upp mårdskinn, vargskinn, björnskinn och andra åtråvärda skinn från samerna. År 1358 fick de av kronan ensamrätt på denna handel, mot att de skötte skatteuppbörden - i form av skinn - för kronans räkning.

Under Gustav Vasas regering överfördes skatteuppbörden till kronans fogdar, men birkarlarna, som var bosatta vid Bottenvikskusten, fick behålla sitt monopol på samehandeln."

Förr var vägar och kommunikationer till lands dåligt utvecklade. Hav och vatten var istället något som förband, snarare än åtskilde. Följaktiligen slog sig nybyggare först ned vid kusterna och utmed dalgångar.

På 1500-talet hade koloniseringen nått enligt nedan - de gulmarkerade områdena var bebodda:

Nordligaste Skandinavien var ännu i början av 1600-talet ett omstritt land område.

Ur "Boken om Sveriges historia":

"I Österbotten konkurrerade Ryssland om detta område och i väster Danmark-Norge. I freden i Teusina 1595 hade gränsen mot Ryssland förskjutits österut till Sveriges förmån och i Karl IX:s planer hade ingått att vidga Sveriges gränser till Ishavet, för att där nå strategiska hamnar. Efter freden i Stolbova 1617 måste emellertid Sverige ge upp dessa ambitioner. En målmedveten politik för att få kontroll över Lappmarken inleddes dock under Karl IX:s tid och den fortsatte sedan under hela stormaktstiden."

Efter nederlaget mot polackerna i Kirkholm hösten 1605 tog sig Karl IX tillbaka till Åbo och därifrån vidare till Stockholm på släde runt Bottenviken. Med sig hade sin då elvaårige son Gustav Adolf, vilken som vuxen skulle komma att upprepa samma resa.

Under 1700-talet var det åtminstone två framstående vetenskapsmän som företog resor till Norrland:

Carl von Linne 1732 och

Anders Celsius 1736.

I början av 1600-talet hade hela det svenska riket cirka 1 miljon invånare. Ett sekel senare, under stormaktstidens slutskede, var siffran - för ett då större område - 3 miljoner. Hälften - 1,5 miljoner - levde i det område som idag utgör Sverige, 0,3 miljoner i Finland och 1,2 miljoner i övriga Östersjöväldet.

Herman Lindqvist i "Nyttan och nöjet", om Norrland under frihetstiden:

"Landshövdingen i Västerbottens län, som då omfattade allt land norr om Jämtland och Ångermanland plus östra Tornedalen, Gabriel Gyllengrip, styrde över ett landområde ungefär lika stort som dagens Danmark, Holland och Belgien tillsammans, med totalt 34.405 invånare (1755).. Residenshuvudstad var Umeå."

Avstånden var enorma, vägarna urusla. Resan från Torneå till Stockholm tog sexton dagar landvägen, med båt bara dygn.. Att resa från Jokkmokk till Torneå tåg fyra dagar."

"Sedan mycket länge bodde det folk i det samla kustlandet och längs älvdalarnas nedre del, svenska bönder i söder, finsktalande i norr. Över de väldiga vidderna röde sig samerna; en del var bofasta, en del gick med renarna längs i stort sett samma stigar varje år. Mycket snart uppstod konflikter mellan nybyggarna och samerna om fiskerätt och betesmarker. Nybyggarna fick hela den mäktiga staten på sin sida, i alla konflikter gav domstolen eller länsstyrelsen nybyggarna rätt, eftersom de var fast bosatta och odlade marken."

Ur "Boken om Sveriges historia":

"I samband med statens strävan att integrera hela landets befolkning gjordes även vissa försök att anpassa samerna och göra dem till trogna svenska undersåtar. Detta skedde främst genom mission och etablering av samekyrkor samt inrättandet av sameskolor. Svårigheten att få samerna att gå till de uppförda kyrkorna, men framförallt svårigheten att få dit sametalande präster, gjorde att arbetet gick långsamt."


Den första stad som grundades i Norrland var Gävle. Det skedde 1446.

Under 1500-talet tillkom:

- Hudiksvall

- Härnösand

- Umeå.

Under 1600-talet:

- Luleå

- Piteå

- Strömsund

- Sundsvall

- Söderhamn

Östersund tillkom på 1770-talet.

Jämtland och Härjedalen hade tillfallit Sverige 1645, efter krig med Danmark-Norge. (freden vid Brömsebro)

Under 1800-talet:

- Haparanda

- Skellefteå

- Örnsköldsvik

Kiruna fick stadsrättigheter först 1948, men hade funnits som municipalsamhälle sedan 1908, inom Jukkasjärvi kommun.


Bottniska handelstvånget, kallas de märkliga restriktioner för handeln, gällande städerna i Bottniska viken. De förbjöds att sända fartyg till orter söder om Stockholm och Åbo , de fick heller inte ta emot besök av utländska fartyg. Ett sådant förbud förekom redan på Magnus Erikssons tid, men fast institution blev bottniska handelstvånget först genom de tre "handelsordinantier" under 1600-talet

Efter denna tid var städerna norr om Gävle och Åbo utestängda från all direkt förbindelse med utlandet, såväl från att mottaga utländska fartyg; inte heller fick de inom landet segla längre än till Stockholm och Åbo. Alla svenska städer kunde dock sända sina fartyg till städerna i Bottniska viken. Gävle fick segla på utlandet, men med villkoret att dess fartyg alltid på vägen skulle löpa in till Stockholm, en restriktion som bortföll 1673.

Det bottniska handelstvånget avskaffades 1765.


Gävle har alltid varit den ojämförligt största staden i Norrland, följt av Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand och Sundsvall. På 1900-talet har tillkommit Luleå och Umeå som stora norrlandsstäder.

Befolkningsökningen har skjutit i höjden framförallt efter mitten av 1800-talet.


.De norrländska städerna i storleksordning, vid olika tidpunkter:


Befolkningsutvecklingen i Norrland framgår av nedanstående kartor. Kartan till vänster visar hur länen Norrbotten, Västerbotten och Jämtland-Härjedalen år 1750 hade en extremt låg befolkningstäthet. Två sekler senare, 1938, hade en viss förändring skett.


I slutet av 1800-talet hade en omfattande sågverksindustri kommit igång i bl.a. Medelpad, vilket Sundsvallsstrejken 1879 påminner om.

Malmbrytningen vid fälten i Gällivare och Kiruna kom igång först under 1900-talet.

Det var också på 1900-talet som den norrländska vattenkraften byggdes ut.

Bygget av den jättelika försvarsanläggningen Bodens fästning, några mil norr om Luleå, påbörjades år 1901.

Nu bor 12% av Sveriges befolkning i Norrland.


Jan Milld, den 18.2.2007

 

Se vidare:

Emigrationen

Malmbrytning

 

Externa länkar :

x

Norrlands kolonisering

Koloniseringen av Norrland - när började den?

Norrland har tillhört Sverige alltsedan Kalmarunionen och tidigare, men när började Norrland befolkas av svenskar eller finnar?

Innan Finland avsöndrades från Sverige 1809, genom den ryska erövringen, fanns ingen gräns mellan den svenska och finska delen av Norrland.