Före 1621

Sverige hade, ännu i början av 1200-talet, överhuvudtaget ingen kust mot väster. Det var först någon gång i mitten av 1200-talet som vi förvärvade en smal kustkorrido vid Göta älvs utlopp.

Det svenska "fönstret mot väster" var dubbelt utsatt:

• Dels var det alltså inklämt mellan norska Bohuslän och danska Halland och kunde därför lätt erövras landvägen.

• Dels låg det ju i anslutning till Nordsjön, och kunde därför utsättas för angrepp och plundringar sjövägen.

Det senare förklarar varför Sveriges första hamn i väster låg drygt 4 mil inåt land - Lödöse.

Det förklarar också varför det uppfördes befästningar vid mynningen till Göta Älv. På den svenska delen av Hisingen byggdes borgen Lindholmen. Söder därom - på fastlandssidan, i det område som idag heter Majorna -byggdes Älvsborgs fästning. Dessa borgar fanns klara på 1300-talet.

1473 grundades en ny stad, närmare älvmynningen - i det område som idag heter Gammelstaden, vid Säveåns utlopp. Denna stad hette första Götahamn, men fick snart namnet Nya Lödöse. Därvid döptes det tidigare Lödöse om till Gamla Lödöse (idag heter orten åter Lödöse). Nya Lödöse tog över Gamla Lödöses roll som hamn i väster.

Nya Lödöse blev snabbt en viktig handelsstad - den fjärde i riket, efter Stockholm, Åbo och Söderköping.

Läget för Nya Lödöse var dock utsatt. Efter en tid fick stadens invånare flytta - till foten av Älvsborgs fästning. Där byggdes 1545 en ny stad.

Inte heller vid fästningen var man dock säker. 1563 erövrades den ju av danskarna, varpå följde den första Älvsborgs lösen att betala..Nya Lödöse återfick då sin tidigare ställning.

Ur boken "Inte bara valloner", av Anders Johnson (Timbro 1997):

"I början av 1600-talet grundar Karl IX handelsstaden Göteborg på Hisingen och den holländske byggmästaren Hans Flerming får i uppdrag att staka ut den. Holländarna ges långtgående ekonomiska privilegier. De får själva styra staden och fritt utöva sin tro. Holländskan skall vara stadens enda officiella språk.

Men Göteborg på Hisingen blir en kortvarig historia, då den 1611 bränns av danskarna. Det nya Göteborg förläggs till andra sidan älven och får sitt privilegiebrev 1621. Även denna gång är syftet att locka holländare. Men de ges inte en lika privilegierad ställning som på Hisingen: ingen religionsfrihet, två officiella språk och delad makt mellan svenskar och holländare. Holländarna sätter ändå en stark prägel på staden. Stadsplanen med sina kanaler och alléer har Amsterdam som förebild."

I början av 1600-talet anlades en ny stad i området av Karl XI.- på Hisingen, mittemot Älvsborgs fästning. Den gavs namnet Göteborg och fick stadsprivilegier 1607. Redan fyra år senare förstördes den dock av danskarna, som med grundlighet brände de ned hela staden. Sedan erövrades den svenska fästningen en andra gång och Sverige måste betala en ny jättesumma i lösen.

Efter detta planerade Gustav II Adolf ytterligare en ny stad i området - vid Otterhällan på fastlandssidan, mitt emellan Älvsborg och Nya Lödöse. Det blev kärnan till dagens Göteborg. 1619 började planerna förverkligas och 1621 fick Göteborg sina kungliga stadsprivilegier.

Invånarna i såväl Nya Lödöse som staden Älvsborg ålades att flytta till det nya Göteborg.


Stormaktstidens Göteborg

Gustav II Adolf s Göteborg anlades på ett område som var sankmark. För att gå iland med den uppgiften anlitades holländska stadsbyggare, vilka använde Amsterdam och Djakarta som förebilder. Många av Göteborgs invånare var sedan holländare, skottar och tyskar, vilka spelade en viktig roll för stadens snabba utveckling.

Göteborg blev med tiden en av de starkast befästa städerna i norra Europa. Gamla Älvsborgs fästning övergavs och man byggde tre nya fästningar - Elfsborgs fästning på en ö i älvmynningen, Skansen Kronan och Skansen Westgötha Lejon. Dessutom grävde man en bred vattenfylld vallgrav i sicksack och försvarsvallar runt stadskärnan.

Efter att Halland och Bohuslän blivit svenska 1645/58 var dock stadens läge inte längre lika utsatt. Det underlättade samtidigt Göteborgs utvecklng till ett regionalt centrum, vid pulsådern Göta älv.

Göteborg blev år 1665 biskopssäte och år 1700 residensstad för landshövding.

Staden växte snabbt till att bli den viktiga handels- och sjöfartsstad som Gustav II Adolf hade tänkt. Staden hade redan från början en stor och djup hamn - därtill med en naturlig docka - omgiven av breda kajbankar på ömse sidor.

Under 1700-talet blev Göteborg en viktig utskeppningsort för järn- och trävaror. Ett uppsving för stadens näringsliv innebar grundandet av Ostindiska Kompaniet 1731. Bara detta företag i Sverige fick bedriva handel med Indien och Kina.

En annan faktor av betydelse var 1700-talets rika sillfångster, som gjorde Göteborg till landets största fiskestad.

En klädestillverkning kom också igång och under 1700-talet var Göteborg en ledande manufakturstad. Den brittiska marknaden dominerade för stadens export.

Göteborgs invånarantal ökade och nya områden bebyggdes. För 1670-tlet uppskattas invånarantalet till 4.000. Vid 1700-talets mitt hade det stigit till 10.000. Göteborg tävlade då med Karlskrona om platsen som Sveriges i storlek andra stad.

Utanför vallgraven växte stadsdelen Haga fram och utvecklades till en livlig arbetarstadsdel under 1700 och 1800-talen. Efter Haga växte förstadssamhällena Masthugget och Majorna fram.


Industrialismens Göteborg

Under 1800-talet befäste Göteborg sin ställning som rikets andra stad. På hundra år tiodubblades antalet invånare - från 13.000 år 1800 till 130.000 år 1900!

 

Vid 1900-talets början växte stadens rederier snabbt, hamnen byggdes ut, varvsindustrin fick ett uppsving och Göteborg blev Skandinaviens största exporthamn. Staden fick också mekaniska industrier, bl.a. genom etablerandet av SKF:s och Volvos fabriker.

Stommen i Göteborgslokaltrafik utgörs av spårvagnar. Eftersom staden byggdes på sank mark har någon tunnelbana inte kunnat byggas. Göteborg och Norrköping är nu de enda svenska städer som har en omfattande spårvagnstrafik.

 

Kommunen har genom inkorporeringar successivt utökat sin areal:

1868 förstaden Majorna med Gamla Älvsborgs Kungsladugård

1872 Annedal

1883 Landala och Tingstadsvassen

1906 Lundby

1922 Örgryte 1922

1945 Västra Frölunda

1948 Backa.

1967 Angered, Bergum, Torslanda, Tuve och Säve.

1974 Askim.

Medan Göteborg år 1900 omfattade 2.300 hekatar är ytan nu tjugo gånger så stor: 44.500 hektar.

Antalet invånare minskade 1970-84 från 452.000 till 424.000.

År 2006 var siffran 485.000.


Jan Milld, den 22.1.2008

 

Göteborg

Staden Göteborg har en dramatisk förhistoria.

Platsen - vid Nordsjöns kust och mynningen av Göta älv - gjorde det självklart att där skulle komma att finnas en viktig hamnstad.

Problemet för Sverige var att området var så sårbart. Vi hade s.a.s. bara en liten glugg, vilken lätt kunde täppas till. Danmark-Norge på 1500-talet omfattade ju både Bohuslän och Halland. Den svenska västkusten utgjordes av några mil vid älvmynningen.

Två gånger - 1563 och 1612 erövrades området av danskarna och Sverige tvingades betala mycket höga lösensummor.

Innan det nuvarande Göteborg grundades av Gustav II Adolf 1621 hade funnits ett antal föregångare i området, som Sveriges port mot väster:

• Gamla Lödöse

• Nya Lödöse

• Älvsborgs stad

• Karl XI:s Göteborg


Före 1621

Stormaktstidens Göteborg

Industrialismens Göteborg