Allmänt
1.
Definition
Fyra kriterier
brukar ställas upp, för vad som ska anses utgöra en
"dagstidning":
• Offentlighet
- tidningen ska vara tillgänglig för alla.
• Aktualitet
- den ska innehålla nyheter
• Universalitet
- den ska behandla olika ämnen
• Periodicitet
- den ska utkomma med viss regelbundenhet.
Däremot är
det inget krav att den måste komma ut varje dag. De största
dagstidningarna är dagliga, vissa gör uppehåll söndagar
eller helger, vissa kommer ut varannan dag eller två dagar i
veckan.
Bara
15 av landets 170 dagstidningar utkom år 2007 sju dagar i veckan.
Kriteriet på "dagstidning" var att tidningen utkommer
med minst ett nummer i veckan.
2.
Uppgift
En roll som dagstidningarna
med viss automatik tar på sig är förströelse
och underhållning - de måste ju finna läsare.
Dit kan i viss mån hänföras nyhetsrapporteringen,
denna kan ju stilla ett mått av nyfikenhet eller skandalhunger.
Därutöver
har dagstidningar - liksom massmedia överhuvudtaget, dvs även
etermedia - en politisk uppgift.
I en diktatur
blir denna uppgift att propagera och indoktrinera, för att vinna
acceptans för makthavaren/makthavarna och den förda politiken,
för att disciplinera medborgarna och få rättning i
leden.
I en demokrati
blir samma uppgift annorlunda. Tre moment kan där urskiljas:
a) Information
Medborgarna ska
löpande få veta vad som hände i sin stad, sitt land
och i världen.
b) Granskning
Makthavarna ska
granskas och kunna utsättas för kritik.
c) Debattforum
Fora ska finnas
för engagerade medborgare att utbyta synpunkter, möjligheter
ska ges att debattera samhällsfrågor. Detta knyter ju tillbaka
till punkten a) - medborgarna ges ett allsidigt underlag för
att bilda sig egna uppfattningar.
3.
Framväxt
Förutsättningarna
för tidningspressens framväxt låg i ett antal faktorer:
•
industrialisering och tekniska framsteg, inom såväl pappersframställning
som tryckteknik
•
läskunnighet bland befolkningen - fler kunde läsa, fler
kunde skriva
•
ekonomiskt uppsving, som gjorde att det fanns grupper som hade råd
att köpa/prenumerera på tidningar
•
urbaniseringen, som underlättade distributionen
•
bättre kommunikationer -i form av landsvägar, post och järnvägar
- som underlättade distributionen utanför Stockholm och
andra städer
•
bättre kommunikationer - i form av post, telegraf och telefon
- som underlättade nyhetsförmedlingen
•
marknad för konsumtionsvaror, och annonser
Med
andra ord: i ena änden fanns intresse, behov och efterfrågan,
i andra änden fanns möjligheterna att tillgodose detta.
Ur
boken "Massmedier" av Lars Peterson
och Åke Pettersson:
"Boktryckarkonsten
skyndade på tidningarnas utveckling, men det var först
i början av 1600-talet som tryckta nyhetstidningar började
ges ut. De första tryckta tidningarna utkom ganska oregelbundet.
För
att tidningsväsendet skulle utvecklas krävdes en fungerande
distribution av nyheterna."
De
första tidningarna
Ur
"Forskning & Framsteg" nr
4 2008:
"Kronan
använde sig av fyra olika kanaler för att nå ut
till folket: riksdagen, kyrkan, landshövdingarna med sina fogdar
samt det kungliga tryckeriet, det vill säga bland annat Post-
och Inrikes Tidningar."
"Det
viktigaste var att hålla folket på gott humör.
Därför skulle landshövdingar, fogdar och präster
inte föra vidare dåliga nyheter. Det kunde bedröva
allmogen och trupperna, och vara dåligt för moralen.
Goda nyheter eller rätt sorts nyheter däremot, ansågs
öka viljan att betala skatt och lusten att ställa upp
i krigen..."
"...även
prat och tal reglerades hårt, och den som spred uppgifter
som äventyrade rikets säkerhet kunde straffas med döden."
"För
dem som inte hade tillgång till tidningar blev kyrkan viktig
för att få nyheter. Predikstolen användes ofta för
att snabbt sprida information till gemene man. Där lästes
lagar och lokala nyheter upp, det hände till och med att krigsnyheter
lästes direkt ur Post- och Inrikes Tidningar."
"...de
svenska nyhetsbladen skilde sig från dem nere på kontinenten.
Där var tidningarna ofta privata. Hos oss var de tryckta tidningarna
liksom nästan all annan allmän information ett led i den
statliga propagandan."
Kanske har Sverige
världens äldsta tidning, startad redan år 1645. Vid
starten hette den "Ordinari Posttijdender", men
under resans gång har den flera gånger bytt namn. Idag
heter den "Post- och Inrikes Tidningar".
Den har dock aldrig
varit en dagstidning. Det är också oklart om den verkligen
har utkommit ända sedan 1600-talet utan några avbrott.
Exemplar finns inte arkvierade för varje år. Dessutom har
den under större delen av 1900-talet bara varit ett organ för
legala tillkännnagivanden.
Under nära
ett sekel var Posttidningen det enda organet för allmän
nyhetsförmedling i Sverige. Den hade en monopolställning,
och där stod knappast något som gick makthavarna emot.
Tvärtom: i nyhetens form spreds en hel del propaganda.
År 1624
utkom "Hermes Gothicus", men det är okänt
om den utkom mer än en gång. Därför blir det
djärvt att kalla den för tidning.
Under
1700-talet startade ett antal tidningar:
•
1745 Stockholms Weckoblad (upphörde
1779)
•
1758 Norrköpings Wecko-Tidningar
(utkommer än idag, som Norrköpings Tidningar)
•
1769 Dagligt Allehanda (upphörde 1849,
nystartad som "Nya Dagligt Allehanda" 1859, nedlagd
1944)
•
1778 Stockholms-Posten (upphörde 1832)
Därutöver
fanns, i slutet av 1700-talet och fram till deras sammanslagning år
1821, ytterligare två större tidningar: "Stockholms
Post-Tidningar" och "Inrikes Tidningar".
Utanför
Stockholm var det kring år 1810 bara ett dussintal städer
som hade egna nyhetstidningar.
Ur
boken "En svensk presshistoria",
Holmberg m.fl:
"De
mest spridda tidningarna i landet under 1810-talet var med all säkerhet
de halvofficiella varannandagstidningarna Stockholms Post-Tidningar
och Inrikes Tidningar, som tillsammans hade cirka 3.600 exemplar
år 1807..."
"Om...
Dagligt Allehanda i första hand var ett annons- och skvallerorgan,
så blev Stockholms-Posten den ledande opinionsbildande tidningen."
Upplagorna
var små - få tidningar trycktes i mer än 1.000 exemplar.
Inte heller var tidningarna på mer än ett par sidor.
Först
användes enkla pressar, senare kom "snällpressen"
(från tyskan "schnell" = snabb) , med större
kapacitet. Fortfarande trycktes dock ark för ark, vilket tog
tid.
"En
svensk presshistoria":
"Tryckningen
sköttes fortfarande undantagslöst på små handpressar,
som dels begränsade tidningsbladens format, dels gjorde produktionen
ytterst tidsödande. Ute i Europa konstruerades vid mitten av
1800-talet de första användbara snällpressarna med
ånga som drivkraft, men både i Sverige och utomlands
skulle det dröja innan denna uppfinning togs i bruk."
|
| NT
= Norrköpings Tidningar, DA = Dagligt Allehanda, SP = Stockholms-Posten,
SD = Stockholms Dagblad, AB = Aftonbladet, VLT = Västmanlands
Läns Tidning, NP = Norrlands-Posten. |
Aftonbladets
pionjärtid 
Den tidningsutgivning
som satt djupast spår i svensk presshistoria
är Aftonbladet, startad av Lars Johan Hierta år
1830.
"En
svensk presshistoria":
"Den
6 december 1830 utkom första numret av Aftonbladet i Stockholm
med den knappt trettioårige juristen, ämbetsmannen och
tryckeriägaren Lars Johan Hierta (1801-1872) som utgivare och
redaktör... den blev upptakten till ett helt nytt skede inom
den svenska journalistiken."
Vid den tiden
var det inte fråga om någon "häftig" layout
med feta rubriker ochs stora bilder. Det handlade om att fylla tre
spalter med text.
Aftonbladets första
nummer omfattade fyra sidor. Så här såg framsidan
ut:
Även om layouten,
med dagens mått mätt, inte var särskilt upphetsande
blev Aftonbaldet snart en framgång. Upplagan nådde snabbt
3.000 exemplar. Det fanns inte någon svår konkurrens från
andra tidningar. I Stockholm utgavs Dagligt Allehanda och Stockholms-Posten,
men den senare upphörde tvåår efter att Aftonbladet
startat. Efter ytterligare sjutton år upphörde även
DA.
Förklaringen
till Aftonbladets framgång låg i dess innehåll,
som appellerade till viktiga samhällsgrupper. Hierta propagerade
för yttrandefrihet, frihandel med lägre importtullar och
en tvåkammarriksdag med valda ledamöter. Tidningen var
kritisk mot kungahuset, vilket gjorde den kontroversiell,
ur
Karl XIV Johan:s synvinkel.
Under
de första fyra åren blev Lars Johan Hierta åtalad
fyra gånger. Därefter började man tillämpa ett
lagrum som möjliggjorde indragning av misshagliga tidningar -
utan domstolsprövning.
De
uppmärksammade indragningarna av Aftonbladet skedde år
1835. Vad kungen och staten slog ned på var, utifrån dagens
perspektiv, harmlösa texter i tidningen.
Lars
Johan Hierta var dock väl förberedd. Genom att gång
på gång döpa om tidningen kunde han fortsätta
utgivningen: "Det nya Aftonbladet", "Det nyare
Aftonbladet", "Det sjunde Aftonbladet", osv. Denna
cirkus fortsatte ända fram till "Det tjugosjätte Aftonbladet".
Ur
boken "Aftonbladet - en svensk historia",
Fredriksson m.fl:
"Syftet
med indragningsmakten när den tillkom 1812 var att förhindra
kritik mot Karl Johans ryssvänliga utrikespolitik. Han hade
det året i Åbo träffat ryske tsaren och ingått
en hemlig överenskommelse, som senare blev känd som '1812
års politik'.
Men
indragningsmakten kom efter 1820 att bli ett vapen mot all opposition
i pressen. 'Man kastar skuggor på ämbetsmannakåren
vilka räcka till för minskandet av själva majestätets
sken', sa överkammarherre Stjerneld som motivering när
förordningen antogs, och det var just opposition mot ämbetsmännen
och kungen man ville stoppa.
Paragrafen
gav rätt till indragning i tre fall: en text ansågs 'vådlig
för allmän säkerhet', 'utan skäl och bevis förnärmande
för personlig rätt' eller 'av en fortfarande smädlig
beskaffenhet'. Det visade sig möjligt att tolka dessa formuleringar
relativt godtyckligt."
"Kungen
yrkade ständigt på indragning av misshagliga tidningar.
Han hade upptäckt, att metoden hade den fördelen framför
åtal att man inte behövde ange något skäl
och inte heller låta en tryckfrihetsjury pröva frågan,
vilket alltid var osäkert. Det var framförallt formuleringen
'smädlig beskaffenhet' som brukade åberopas."
"Massmedier"
:
"Under
de första åren av tidningens historia blev Aftonbladet
forum för den politiska debatten. Men kungen Karl XIV Johan
och den konservativa regeringssidan ville inte att allmänheten
skulle ha insyn i deras verksamhet.
Därför
stoppade de utgivningen av tidningen - man varnade både för
journalistmakt och för den lättlurade massan - medan den
liberala oppositionen hävdade att pressen bara uttryckte den
allmänna opinionen."
Det
var dock inte bara Aftonbladet som hade drabbats av indragningsmakten.
Särskilt drabbades tidningen "Argus" (1820-38).
Av totalt 31 tillämpningar riktades 14 mot Aftonbladet.
I
slutänden blev det Hierta som vann. Rättstillämpningen
ändrades, i liberal riktning.
"En
svensk presshistoria":
"Utan
överord kan det sägas att det var Lars Johan Hierta som
fick indragningsmakten undanröjd och som med sin tidning åstadkom
den politiska debattens frigörelse."
På
1840-talet var Aftonbladets upplaga närmare 8.000 exemplar. Då
hade man övergått från handpressar till en snällpress.
"En
svensk presshistoria":
"Hierta
var också den som i Sverige introducerade sterotypin... Den
innebar att man för varje bok- eller tidningssida gjorde en
matris eller avgjutning, vanligen i en sorts pappersmassa, av den
färdiga typsatsen; av matrisen gjordes sedan en ny avgjutning
i metall, varefter man tryckte från denna istället för
att som tidigare pressa pappret direkt mot typerna. Stereotypin
öppnade för rationell framställning av större
upplagor."
År
1851 sålde Hierta Aftonbladet. Med den nye ägaren fick
tidningen en mer konservativ inriktning.
Pressens
guldålder
Under 1800-talet
startades en mängd nya dagstidningar, varav många fortfarande
utkommer:
1831 Westmanlands
Läns Tidning
1832 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
1836 Wermlands-Tidningen 1836 (numera "Nya" dito
1837 Norrlands-Posten (i Gävle, nedlagd 1956)
1838 Östgöta-Correspondenten
1841 Barometern
1848 Snällposten (i Skåne) (nedlagd)
1859 Göteborgs-Posten
1861 Norrbottens-Kuriren
1864 Dagens Nyheter
1865 Jönköpings-Posten
1866 Smålandsposten
1870 Sydsvenska Dagbladet
1884 Svenska Dagbladet
1889 Stockholms-Tidningen
(I slutet av 1800-talet
kom även socialdemokratiska tidningar,
se nedan)
|
| AB
= Aftonbladet, DN = Dagens Nyheter, SvD = Svenska Dagbladet, ST
= Stockholms-Tidningen, SD = Social-Demokraten, SDS = Sydsvenska
Dagbladet, GP = Göteborgs-Posten. |
Särskilt
perioden 1870 fram till 1920-talet kan betecknas som dagspressens
"guldålder".
Då hade
trycktekniken förbättrats och tidningsframställningen
förbilligats genom rotationspressarna. Dessa var både snabba
och driftsäkra.
Distributionen
underlättades genom förbättrade kommunikationer, framförallt
genom järnvägsnätets utbyggnad.
Nyhetsförmedlingen
gick snabbare genom utnyttjandet av uppfinningar som telegrafin och
telefonin.
Det
fanns fler som efterfrågade tidningar och fler som kunde medverka
i dem, genom att läs- och skrivkunnigheten blivit mer allmän.
Fler var mer utbildade.
Under
25-årsperioden efter 1865 fördubblades antalet tidningar,
från cirka 100 till cirka 200. De flesta större städer
fick minst en tidning.
Särskilt
två tidningar fick under denna period ett stort genomslag: först
Dagens Nyheter, sedan Stockholms-Tidningen.
Dagens
Nyheter
Efter
Hiertas insatser framträdde en annan stor tidningsman: Rudolf
Wall. Det var han som 1864 startade Dagens Nyheter.
Upplagan
gick uppåt i rekordfart. Redan efter ett år var den 6.000,
tio år senare var den fördubblad och 1890 nådde den
25.000.
Vad
förklarar denna fantastiska framgång?
Förutom
de allmäna faktorer, som skapade denna guldålder, handlade
det om ett fungerande tidningskoncept hos Rudolf Wall.
Ett
moment i detta var att vinna spridning för DN även utanför
Stockholm. Ett annat var att utkomma på morgon, för att
vid dagens början kunna servera nyheterna.
Framförallt
handlade det om låga priser, för både prenumeration
och annonsering. Ett abonnemang kostade 10 riksdaler, ett lösnummer
5 öre. Det var hälften mot vad konkurrenterna - Aftonbladet
och Nya Dagligt Allehanda, kostade. Dessutom kunde man prenumerera
månadsvis, ett system som DN var ensamt om.
Nytt
var också att man utan extra kostnad fick tidningen hemburen.
För att klara detta rekryterades ett stort antal tidningsbud.
Innhållsmässigt
fick tidningen en överskådlig lay-out, med tydligt avgränsade
avdelningar och fetstil i notisrubrikerna. Dessa rubriker gjordes
till korta och träffande sammanfattningar av notisens innehåll.
Det här tillämpades först av den 1859 startade Göteborgs-Posten,
men i Stockholm var DN härvid först.
Huvudprinciperna
för innehållet i Dagens Nyheter var koncentration, enkelhet
och omväxling. De flesta artiklarna var korta, men när något
sensationellt inträffat grävde man djupare och sände
korrespondenter till platsen. DN blev mönsterbildande för
reportaget inom svensk press.
Politiskt
stödde DN de liberala krafterna.
Dagens
Nyheter övergick 1885 till att använda rotationspressar.
Först med denna nya teknik hade Stockholms Dagblad (1824-1931)
varit, 1882.
Stockholms-Tidningen
När Stockholms-Tidningen
startade 1889 var DN Stockholms största dagstidning. Sedan fem
år tillbaka fanns då också Svenska Dagbladet som
en av dagstidningarna i huvudstaden.
Anders Jeurling
var mannen som startade Stockholms-Tidningen. Med ST överträffade
han snart alla tidigare upplagerekord.
"En
svensk presshistoria":
"Stockholms-Tidningens
snabba utveckling under den första tiden hör till miraklen
i svensk presshistoria. Aftonbladets 1830- och 1930-tal, DN:s och
Expressens start, Harry Hjörnes nystart av Göteborgs-Posten
1926 är bland de få händelser som kan ställas
upp till jämförelse."
Det
är svårt att se en avgörande förklaring till
framgångarna för Stockholms-Tidningen. En faktor var dock
det låga priset. En annan faktor kan ha blivit de många
följetonger som publicerades.
År
1893 passerade Stockholms-Tidningen DN i upplaga. ST var den första
dagstidningen som passerade 100.000 exemplar i upplaga. Detta skedde
kring sekelskiftet. Ända in på 1940-talet var ST den största
dagstidningen i Sverige. Då gick Aftonbladet om ST.
|
På
1930-talet var Aftonbladet en tyskvänlig tidning.
Detta
nummer är från juni 1933, när Adolf Hitler just
kommit till makten. AB hade varit i Tyskland och gjort en välvillig
intervju.
Underrubriker
förkunnar att "socialdemokratins roll är
utspelad" och att "kolonitanken ej är
aktuell - Tyskland har jord nog att odla i Ostpreussen". |
1919
fanns det högsta antalet dagstidningar i Sverige: 235. Den sammanlagda
upplagan hade då nått 2 miljoner.
År
1950 var antalet tidningar ungefär detsamma, men den gemensamma
upplagan hade nästan fördubblats, den låg då
på cirka 3,5 miljoner.
Med
dagspressens expansion blev journalisterna en snabbt växande
yrkeskår.
Till
detta bidrog naturligtvis radions ankomst på 1920-talet
och televisionens på 1950-talet.
Journalister
behövdes inom såväl press som etermedia.
|
|
TT - Tidningarnas
Telegrambyrå bildades 1921.
Arbetarpress
Kring 1880 fanns
det både liberala tidningar (t ex DN) och konservativa tidningar
(t ex AB). Däremot fanns det inga socialistiska tidningar. Denna
slagsida blev efterhand alltmer markant, i samband med arbetarrörelsens
framväxt.
Ett
viktigt led i detta organisationsarbete var just opinionsbildning,
och då behövdes en egen arbetarpress. August Palm
startade således Folkviljan 1882, men det var knappast
ett organ som drog till sig annonsörer.
Både på
1880-talet och framåt blev arbetarpressen tvungen att lita till
prenumerationsavgifter och ekonomiskt stöd från de fackliga
organisationerna, för att klara tidningsutgivningen.
Folkviljan lades
ned 1885, istället startades tidningen Social-Demokraten
med Hjalmar Branting som redaktör. 1891 blev SD daglig.
En annan framstående
skribent i arbetarleden var Axel Danielsson. Vid 23 års
ålder startade Danielsson 1887 tidningen Arbetet i
Malmö. I början var man tvungen att trycka denna i Köpenhamn.
Danielsson hade
en vass penna och tillhörde dem som drabbades av åtal för
vad han skrivit. Makthavarna kände sig "kränkta".
"Massmedier":
"Axel
Danielsson grundade 1887 tidningen Arbetet i Malmö. Han bedrev
en orädd journalistik och dömdes till fängelse för
sina artiklar med religionskritiskt innehåll."
I Göteborg
startades en tredje socialdemokratisk tidning 1892. Det var "Ny
Tid", med Fredrik Sterky som redaktör.
Till vänster
om socialdemokratin startades vänstersocialistiska/kommunistiska
Folkets Dagblad Politiken 1916 (nedlagd 1940) och syndikalistiska
Arbetaren 1922 (nu veckotidning).
Ytterligare socialdemokratiska
tidningar tillkom efterhand. 1942 startades även en kvällstidning,
"AT" - Aftontidningen.
Ungefär samtidigt,
1944, bytte Social-Demokraten namn till "MT" - Morgontidningen.
Den kom att gå under smeknamnet "Magra Tilda", vilket
antyder att sidantalet inte var så stort - annonserna var få.
1947 hade s-tidningarna
organiserats i en koncern, "A-pressen". Denna skulle ett
halvsekel senare gå i konkurs.
År 1956
lades AT ned.
I samband med
detta köpte LO Aftonbladet och Stockholms-Tidningen. Dessa båda
tidningar var således socialdemokratiska från 1956 och
framåt.
Två år
senare lades även MT ned.
Ur
"Hundra år i Sverige", Dahlberg:
"År
1956 köpte LO överraskande Stockholms-Tidningen och Aftonbladet
av Torsten Kreuger, bror till finansmannen Ivar Kreuger ... LO hade
redan en kvällstidning i Stockholm, Aftontidningen, vilken
startats under kriget som en motvikt mot Aftonbladets dåvarande
tyskvänlighet. Aftontidningen lades nu ned medan socialdemokraternas
partiorgan Morgontidningen fortsatte i två år parallellt
med Stockholms-Tidningen.
Sedan
lade man ned också den tidningen, som fram till 1944 hetat
Social-Demokraten, hade startats 1885 av pionjären August Palm."
Ny Tid i Göteborg
hade upphört som daglig tidning 1963, några år senare
upphörde utgivningen helt.
Stockholms-Tidningen
hade en lika stor upplaga som Svenska Dagbladet - cirka 150.000 ex.
Trots detta var ekonomin för ST väsentligt sämre. Detta
berodde på att annonsörerna i Stockholmsområdet föredrog
DN och SvD. År 1966 tvingades därför LO att lägga
ned också Stockholms-Tidningen.
Bättre gick
det för Aftonbladet och Arbetet. Tidningen Arbetet blev 1988
den största tidningen med Malmö som utgivningsort.
Arbetet drabbades
av A-pressens konkurs på 90-talet, men försök gjordes
att ändå fortsätta utgivningen. Detta lyckades under
en tid, men år 2000 utkom det sista numret av Arbetet.
|
 |
Distribution
av Arbetet på 20-talet |
Flygdistribution
av AB på 50-talet |
Kvällspress
Ur
boken "Kommunikationshistoria",
Svensson:
"Nytt
under seklets första halva var uppkomsten av tabloiderna, Aftonbladet
1830, Expressen 1944 och Kvällsposten 1948. Gemensamt för
dem var att de inte gjorde anspråk på att vara omnibustidningar.
I stället satsade de på det lättillgängliga
materialet: serier, bildmaterial och sport. 1940 var Aftonbladet
landets största tidning med en upplaga på 160.000 exemplar."
Medan
morgontidningarna satsade främst på prenumerationer byggde
kvällstidningarna helt på lösnummerförsäljning.
För att fånga intresset och locka till köp blev det
braskande löpsedlar och feta framsidesrubriker. Många och
stora bilder kännetecknar också kvällspressen.
Från början
fanns Aftonbladet.
Aftontidningen
- AT -hade alltså startats 1942.
Två
år senare tillkom även Expressen,
startad av Carl-Adam Nycop. Därmed fanns det tre kvällstidningar
i Stockholm.
Expressen
lyckades bra, och gick om Aftonbladet i upplaga 1952. Expressen blev
den största tidningen i hela Norden.
Under
en tid ökade Aftonbladet varje år, men även Expressen
ökade. Till sist, år 1996, gick Aftonbladet om Expressen
och blev störst.
Därefter
har Expressen slagits samman med både Göteborgs-Tidningen
och Kvällsposten, men AB är likväl större.
Mångfald
och presstöd
Från
en
total tidningsupplaga på 100.000 är 1865 var den total
upplagan drygt ett sekel senare - 1975 - uppe i 4,8 miljoner.
Inte
desto mindre har det skett en tidningsdöd. Till detta har bidragit
televisionens segertåg sedan 50-talet.
Det
har setts som ett problem att många orter får tillgång
till bara en tidning, vilket kan resultera i ensidighet i opinionsbildningen.
Ägarkoncentrationen
har gått långt inom svensk dagspress. De största
ägargrupperna är:
1. Bonnier (DN,
Expressen, SDS, Stockholm City, m fl)
2. Schibsted (Aftonbladet,
Svenska Dagbladet)
3. LO (hälften
av AB:s aktier)
4. Hjörne
(GP, Bohuslänningen)
I
slutet av 1900-talet räknades ungefär 75% av dagspressen
i Sverige "borgerlig", 15% "socialistisk" och
resten "opolitisk".
För
att befrämja en mångfald i åsiktsbildningen har ett
statligt presstöd införts, administrerat
av Presstödsnämnden. Stöd utgörs av dels ett driftsstöd,
dels ett distributionsstöd. Sammantaget handlar det om en halv
miljard kronor i presstöd.
Därutöver
ges ett indirekt stöd, i form av skattelättnader.
Ur
"Massmedier":
"För
att stödja denna mångfald och konkurrens beslöt man
att ge stöd till dagspressen, dels indirekt inom skattesystemets
ram, t ex lägre reklamskatt, dels direkt genom presstödet.
För att erhålla presstöd bör en tidning behandla
flera intresseområden eller segment av samhällslivet och
vända sig till en bred läsekrets. En tidning som endast
behandlar exempelvis idrott och friluftsliv får inte presstöd.
Det
direkta presstödet uppgår till 500 miljoner kronor årligen
och fördelas vid den statliga Presstödsnämnden (därav
414 miljoner i driftsstöd)"
"Tidningarna
får också indirekt stöd, som är betydligt större
än det direkta. Dagspressen är numera inte helt befriad
från moms på försäljning av abonnemang och lösnummer.
De har emellertid en lägre momssats på sex procent. Dagstidningarna
har också lägre reklamskatt än andra medier. För
tidningar gäller fyra procent medan övriga rekammedier har
elva procent."
1964
flyttade DN-redaktionen till det nybyggda höghuset i Marieberg.
I huset ryms även Expressen och City. Invid finns SvD-redaktionen
i ett annat höghus.
Alltsedan
ST:s nedgång har Dagens Nyheter varit Sveriges största
morgontidning och det helt dominerande annonsorganet.
Herbert
Tingsten (t.v.) var en kraftfull opinionsbildare och stridbar redaktör
för Dagens Nyheter under det kalla kriget på 1950-talet.
Gratistidningar
och internet
Ett
nytt fenomen, som ytterligare skärper konkurrensen om annonserna
är gratistidningarna.
Det
började med att "Metro" startade i Stockholm
1995, därefter i Göteborg 1998 och Malmö 1999. Sedan
2004 utkommer den även i en särskild riksupplaga för
andra orter. Metro ingår i en internationell tidningskedja och
utkommer i storstäder runtom i världen.
Ett
halvhjärtat och misslyckat försök att ta upp konkurrensen
med Metro gjordes genom utgivningen av gratistidningen "Stockholm
News". Den tvingades dock snart att lägga ned.
Ett
mer helhjärtat försök gjordes år 2002, med startandet
av "Stockholm CITY", som har Bonniers resurser
bakom ryggen.
|
Ett
annat gratistidningsförsök utgjorde av "SVIC"
- Sverige i Centrum
åren 2005-06.
Det
var ett helt ideellt initiativ från Björn Hammarbäck
och Jan Milld.
Pga
uteblivna annonsintäkter måste utgivningen upphöra
efter mindre än två år.
SVIC
kunde heller inte påräkna något presstöd,
då den utkom alltför sällan. |
Beträffande
internet var Aftonbladet
först med att lägga ut sitt material där. Nu har i
stort sett varje dagstidning en webbsida, där en större
eller mindre del av innehållet i dagens nummer görs tillgängligt.
Ur
"Massmedier":
"Idag
är vi ett av världens mest tidningsläsande folk. Det
säljs nästan 500 dagstidningar per tusen invånare.
Det är nästan dubbelt så mycket som i USA och mer
än tio gånger så mycket som i Brasilien. På
ett år sprids drygt 1,5 miljarder tidningsexemplar till de svenska
hushållen."
Ur
"Hallå!":
"Med
1800-talets moderna tidningspress hade grunden lagts för en nationell
samhörighet, baserad på tidningarnas spridning av samma
nyheter och artiklar till många människor samtidigt på
många platser.
Rikstelefon
verkade i en liknande, sammanbindande riktning. Så småningom
skulle Radiotjänst från 1920-talet och televisionen från
1950-talet ytterligare förstärka en svensk identitet."
Jan
Milld, den 20.1.2008
