År 2000, vecka 52

 

Sahlins tänkande

Har Mona Sahlin tänkt om beträffande invandringen?

Det vore i och för sig inte orimligt om hon gjort det, med tanke på vilka nivåer absurditeterna har nått: rån och misshandel, mord och hedersmord, våldtäkter och gruppvåldtäkter, skolproblem och bostadsbrist, svenskfientlighet och rasism. De politiskt korrekta kan inte längre dölja hur fel de har haft. Marken gungar nu under deras fötter, murarna av korrekthet börjar rämna.

Den svenska integrationspolitiken har misslyckats, konstaterar Sahlin i ett TT-telegram den 17/12 -00: 1)

"Det har försiktigt tassats runt negativa drag hos invandrargrupper av rädsla för att kallas rasist. Att tro sig äga sin hustru och sina döttrar är ett stort hinder för integreringen i Sverige,.."

"Många borde vara självkritiska. Vi har inte ställt tillräckliga krav på grupper som sökt sig hit... Tassandet har uppstått genom en sorts överslätande välvilja och förhoppningen att det snabbt skulle ändra sig i hem med framför allt fäder från muslimska länder,.."

"Många borde vara självkritiska." Javisst! Inte minst borde detta gälla Mona Sahlin själv. Ingen har väl varit mer offensiv än hon, i propagerandet för det "mångkulturella samhället". Hur uppriktig är och hur djupt går hennes självkritik?

Funnes det någon uppriktighet hos Sahlin skulle hon först och främst nu be det svenska folket om ursäkt, för sin delaktighet i det som hänt.

Därutöver kunde det vara på sin plats med ett erkännande till oss som från början varit skeptiska och förspråkat en kärvare linje, med krav på de nyanlända. Hade vår linje fått råda skulle det aldrig ha gått så snett. 2)

Men nej, vi förblir i Mona Sahlins ögon ett hot. Hon passar rentav på att framföra förnyande varningar för "rasism" och "svärmorsdrömmar":

"Den uttrycks aldrig offentligt men märks tydligt 'runt köksbord och i fikarum'. Den är mer utbredd bland äldre, som skäms över att berätta om sin rädsla och misstänksamhet mot invandrare men som inte alls vill kalla sig rasister.

- Det fanns en tid då det offentliga Sverige tryckte på locket på den här debatten - 'säg inte så där för då är du rasist'. Därför låg den och pyrde och till slut kastades locket av. Rasism kommer ur okunskap och rädsla,..."

Denna rasism eller rädsla kan komma att utnyttjas av farliga figurer:

"- Men vi får aldrig inbilla oss att vi är immuna mot organiserad rasism. Jag är rädd för en svensk solbränd, tjusig, verbal svärmorsdröm som lyckas få smygrasisterna att sluta skämmas för sina fördomar. 10-15 procent av svenskarna har den typen av åsikter."

"Men farligare är männen bakom dem, .. Herrarna i kostym 3) som aldrig förekommer i några fotogallerier i tidningarna."

Vad innebär det att vara "smygrasist"? Tydligen att ogilla det som sker, att ifrågasätta den förda invandringspolitiken och/eller integrationspolitiken.

Detta ifrågasättande grundar sig enligt Sahlin på "rädsla" - en rädsla som inte bottnar i verkligheten, utan i "fördomar". Fördomar som inte är rumsrena och som innehavarna har anledning att skämmas över.

Ett prov på vad Sahlin betraktar som "fördomar" gav hon i TT-telegrammet:

"- Man har varit rädd för att ge en bild av att en befolkningsgrupp uppträder på ett visst sätt och därmed ge rasister ved till sin brasa. Efter Birgit Friggebos yttrande om att kosovoalbaner hade en tendens till snatteri, en ren fördom, har man aktat sig..."

Det skulle alltså inte ha funnits någon "tendens till snatteri" hos kosovoalbanerna? Vad föranledde all uppmärksamhet kring dem, om inte just att snatterier mm faktiskt inträffat där kosovoalbaner visat sig! Sahlins skygglappar sitter kvar - obehagliga sanningar ska alltjämt förtigas, trots att fakta är uppenbara.

Fördom betyder egentligen förutfattad mening, att hysa åsikter utan stöd i verkligheten. Mona Sahlin använder dock ett nyspråk, där ordet ges en helt annan innebörd. För Sahlin betyder "fördom" en uppfattning som hon inte vill höra - oavsett hur väl förankrad den är i fakta. Just fakta är för henne ovidkommande.

Sanningen är att det finns helt respektabla skäl att hysa invändningar mot den förda politiken, det är inget att behöva smyga med och inget att skämmas över. Det är känslor, tankar och åsikter som bör respekteras. 4)

Och det vore till 100% legitimt om ett politiskt parti försökte göra sig till tolk för dessa stämningar: Vi svenskar finns också!


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Det snällaste man kan säga om Mona Sahlin efter hennes senaste uttalanden är att där inte finns någon riktig konsekvens. Ur hennes mun kan komma litet vadsomhelst. Dock alltid lika pretentiöst framfört, och med en självklar matchning i massmedia.

Ibland undrar jag om Mona Sahlin egentligen finns, som en levande person av kött och blod. Hon skulle ju lika gärna kunna vara en mediaprodukt raktigenom, framställd i ett avancerat videoredigeringsprogram. i en dator med snabb processor Kan man framställa en film som Toy story, varför skulle man inte kunna framställa en Mona?

Även om Mona från början fanns som en människa skulle tekniken gradvis kunna ta över, för att perfektionera tonfall och minspel - för att vid en viss punkt helt kasta loss. Ungefär som vårt penningsystem en gång kastade loss från guldmyntfoten.

Det skulle ge absolut flexibilitet, med full kontroll över både framförande och ordval. Samtidigt kunde Mona bli ett permanent inslag i vår politik, där bildmässigheten hålls kvar på en konstant nivå.

2) Man kan ha en stor invandring med tydliga krav på integration eller man kan ha en liten invandring utan krav på integration, men man kan inte ha en stor invandring utan sådana krav. Det är en kombination som garanterar fiasko.

3) Ytligt sett syftar en sådana formulering inte på oss inom Blågula Frågor, men det politiskt korrekta kodspråket lämnar den tolkningsmöjligheten. Den av Mona Sahlin understödda extremisttidningen Expo har ju talat om oss som "pro-nazister", i "rasismens finrum".

4) Dag efter dag kan vi få lyssna på invandrare i TV-rutan som har klagomål på Sverige och svenskarna. Men skulle vi svenskar sitta vid våra köksbord och själva ha synpunkter i frågan, då är det något att skämmas över. Kan skevheten illustreras tydligare?

 


 

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT