År 2001, vecka 52

 

Terrorism

USA har i år drabbats av biologiska stridsmedel som ingen annan nation. Varför finns överhuvudtaget sådana terrorvapen? Varför har de inte förbjudits?

Faktum är att världen nyligen var nära en överenskommelse om ett förbud av biologiska stridsmedel. Nära 200 stater ville skriva på ett avtal, det fanns bara ett land som vägrade. Det var USA, med George Bush som president.

USA säger nu också upp ABM-avtalet om kärnvapen. USA vill göra sig osårbart för angrepp, vilket betyder ett förkastande av principen om ömsesidig avskräckning. Resultatet kan bli ett nytt varv av kärnvapenupprustning, eller åtminstone ett stopp för vidare nedrustning av kärnvapen.


Nu har Ariel Sharon varit på besök i Washington och fått George Bush att anamma den israeliska synen på terrorism. Därmed har amerikanskt klartecken givits för nya våldsexcesser från Israels sida. Så långt går USA att man i FN lägger in sitt veto mot internationella observatörer på Västbanken och Gazaremsan: den israeliska militären ska ges fria händer.

I denna tid svänger Sverige bort från sin tidigare med fristående och oberoende hållning, med Göran Persson som statsminister framtonar vårt land alltmer som en adjungerad USA-stat. Detta gäller inte minst Mellanöstern, där Persson "förstår" Israels agerande.

Anna Lindh har ändå vågat andas viss kritik mot Israel. Då får hon en anklagande "fråga" från en svensk TV-journalist: "Men vad ska Israel göra då?"

Så fullständigt har han accepterat den israeliska propagandabilden, att när Israel gör sig skyldigt till våldsdåd är det ett "svar" på tidigare dåd av palestinier, men när palestinier gör detsamma är det inte svar på något.

Sanningen är självfallet att här finns en ömsesidighet. Skillnaden är att Israel ockuperar palestinska områden - palestinierna ockuperar inga israeliska områden. Jag gillar inte våld, men den palestinska kampen är i grunden rättfärdig. Detta gäller inte den israeliska, den representerar ett förtryck.

Samme journalist upprepade likt en papegoja Shimon Peres´ beskrivning av de israeliska aktionerna: "de riktade sig mot utvalda byggnader, förstörde bara litet betong".

Redan förstörandet av byggnader är ju illa nog. Dels betyder det att vad som kostat dryga pengar i bistånd från EU-staterna raseras. Dels betyder det att man lamslår PLO-administrationen - från vilken man samtidigt förväntar sig en effektiv jakt på palestinska attentatsmän!

Framförallt är det en fräck lögn.

Fakta framgår i AB den 16/12 -01. I sin kolumn skriver Jan Helin: "De senaste 15 månaderna har 889 palestinier dödats av israelisk militär. 767 av dem var civila. Mer än hälften av dessa civila har dödats oprovocerat,.."

I en debattartikel uppges mer avrundade siffror: "Sedan det nya upproret bröt ut har 1.000 palestinier dödats, varav majoriteten är civila och barn. 250 israeler har dödats, varav cirka hälften är soldater.

Så vem är den värste terroristen?

Vi invandringskritiker möts ständigt av tal om "alla människors lika värde", men vad är detta tal värt när det verkligen gäller?


Israel finns nu som en stat, en judisk stat. Detta är en realitet, som måste accepteras. PLO har också erkänt Israel.

Vad palestinierna nu begär är att Israel i sin tur erkänner Palestina som en självständig stat.

Är det en orimlig begäran?


 Se vidare:

Aldrig glömma?

 


 

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT