BOKRECENSION

 

Jantelagen mm

En av de böcker som rekommenderas i "Ställ om Sverige!" är "VÄGEN TILL FÖRÄNDRING - handbok i överlevnadsarbete" skriven av Lennart Parknäs från "Psykologer mot kärnvapen".

Den gavs ut 1990, så den finns inte längre att köpa. Jag kom över ett låneexemplar genom fjärrlån. Det är bok som ger ett blandat intryck. På slutet blir han rejält flummig, men där finns även tänkvärdheter att ta tillvara.

En grundtes är att man inte kommer någon vart med att slå larm, genom att försöka skrämma upp människor inför en hotande fara. Det bli mer ägnat att passivisera än att aktivera, om det som hotar framstår som alltför stort för att ens egna handlingar ska kunna spela roll, om det känns som att man inget kan göra åt problemet.

Det funkar inte med:
Alarm > Handling

Det måste bli flera mellanled:

Alarm > Dialog > Samhörighet > Kraftsamling > Handling

Eller:
Alarm > Reaktionsfas > Bearbetning > Nyorientering > Handling.

En ganska tidsödande process, med andra ord. Även om hoten kan vara akuta och tid är just vad man inte har.

Parknäs utgår från kärnvapenhotet, och där ligger ju besluten långt ovanför våra huvuden. Med energi-, livsmedels- och transportomställningen blir förutsättningarna bättre. Där finns det ju mycket som envar kan göra, helt omedelbart. Där finns en hel trappa av olika nivåer, där åtgärder kan sättas in.

Vad som står i vägen för att aktivera människor och få dem att ta ansvar är, menar Parknäs, en alltmer "inlärd hjälplöshet". Människor har vant sig vid att själva inte kunna lösa problem, att inte kunna påverka.

"...överlevnadsrörelsens strategi... måste inrikta sig på att de åtgärder vi föreslår upplevs som effektiva och att människor upplever sig ha personlig förmåga att genomföra åtgärderna... Att höja 'personlig effektivitet' betyder att ge människorna tillbaka tron på att de kan påverka sin omgivning, lokalt och globalt. Det betyder att befria deras handlingskraft ur hjälplöshetens fängelse så att de åter kan ha framtiden i sina händer."

Mycket av den utbredda hjälplösheten ser Parknäs som ett resultat av Jantelagen, om att ingen får tro sig om att "vara någon", kunnat något eller ha något att bidraga med.
Jantelagen formulerades en gång av Aksel Sandemose:

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Lennart Parknäs vill här "förklara krig":

"Om det är denna inlärning, som har ansvaret för människors hjälplöshet inför kärnvapenkriget, miljöförstörelsen och mänskligt förtryck i världen - vilket jag är övertygad om - så borde överlevnadsrörelsens viktigaste uppgift vara att förklara krig mot Jantelagen."

Parknäs ställer upp tre motsatspar:
• Självförkastelse mot Självkänsla
• Övergivenhet mot Samhörighet
• Meningslöshet mot Meningsupplevelse.

Centralt i boken är också resonemanget om hur kommunikation går till, på samtidigt två nivåer.  Parknäs refererar där till den amerikanske psykologen Watzlavick:

"Han menar att kommunikation sker på två plan samtidigt: sakplanet (eller innehållsplanet) och processplanet (eller relationsplanet).

Sakplanet innefattar kommunikationens innehåll, vad man talar om. Processplanet rör hur man kommunicerar. Det är svårt att definiera de båda planen men följande översikt kan vara till hjälp."

Det är alltid fråga om en växelverkan mellan sak- och processplanet. Fungerar det inte på processplanet, då kommer det inte heller att göra det på sakplanet.

Jag betvivlar inte att Parknäs där kan ha rätt, för egen del måste jag ändå här erkänna min begränsning, för mig blir fakta och argument det centrala.

I boken finns även en figur ur Rollo Mays bok "Kärlek och vilja":

Detta knyter an till fyra punkter som psykologen Yalom satt upp, för ett fungerande arbete i grupp:
1. Emotionell stimulans
2. Att ge mening
3. Omsorg
4. Att ge ramar, struktur.

Knepigt kan det ibland låta, att få något uträttat i grupp.

För egen del ska jag i varje fall försöka komma igång med att odla mina egna grönsaker.

Jan Milld

februari 2012