Längd
och avstånd
Ur
"Gamla mått och nya",
Rolf Ohlon:
"Sveriges
mått- och viktsystem enligt 1665 års plakat
Längdmått
1
mil = 10.668 m = 6.000 famnar = 18.000 alnar = 36.000 fot
1
fot = 296,90 mm = 2 kvarter = 12 tum
1
tum = 24,742 mm
"Måttsystem
enligt 1730-talet förordningar
1733,
1737 och 1739 års förordningar medförde bl.a. att
decimalindelningen av foten fastställdes att gälla vid
sidan av duodecimalindelningen som skulle begränsas till verksamhet
inom byggteknik och hantverk.
Längdmått
1
fot = 269,90 mm = 2 kvarter = 12 verktum
1
fot = 10 dec tum = 100 linjer = 1.000 gran = 10.000 scrupler
1
verktum = 24,742 mm
1
dec tum = 29,690 mm"
"Måttsystem
enligt 1855 års förordning
Längdmått
1
mil = 10.688 m = 36.000 fot
1
rev = 29,690 m = 10 stänger = 100 fot = 1.000 tum
1
tum = 29,690 mm = 10 linjer = 100 gran = 1.000 scrupler."
Äldre
längdmått utgår ofta från olika kroppsdelar:
Famn: måttet från långfingerspetsen
på vänster hand till höger hands långfingerspets
då båda armarna är utsträckta så långt
som möjligt
Aln:
längden från armbågen till lillfingerspetsen
Fot:
längden från hälen till spetsen av stortån
Tvärhand:
bredden över handens fyra fingrar
Tum:
bredden över tummen.
Enligt
1665 års förordning var 1 stång = 5 alnar = 10
fot = 20 kvarter = 120 verktum = 1440 verklinjer.
1 famn motsvarade 6 fot eller 3 alnar = 1,78 meter.
Ur
"Svensk mått-, mål-
och vikthistoria", Bruzelli/Carlestam:
"Alnmått
finns i trä eller metall. De är oftast utförda som
smäckra graderade käppar, avslutade med ett handtag med
en upphängningsögla."
"Alnen
mätte 59,3 dm, och kan sedan vara indelad i fot, kvarter och
verktum... varje stad skulle utse en edsvuren tillverkar av alnar...
och förse dem med sitt och stadens märke."
Alnen
omtalas redan i landskapslagar från medeltiden. Den kunde dock
variera något i längd, i olika delar av Sverige. Alnmåttet
hade också motsvarigheter i andra länder, men dess längd
varierade därvid starkt.
År
1605 drev Karl IX igenom en riksstandard för alnen i Sverige.
Utgångspunkt var den s.k. Rydaholmsalnen som var 0,5934 meter.
En kopia av denna aln, Stockholmsalnen, förvarades i Stockholms
rådhus.
När
ett enhetligt måttsystem år 1665 infördes
för hela Sverige blev alnen ett huvudmått, som de andra
längdmåtten relaterades till. En aln motsvarade 2 fot.
En
fot motsvarade 12 verktum (dvs äldre tum). En verktum motsvarade
24,74 mm.
Det
då gällande systemet - duodecimalsystemet
- hade 12 som bas. En verktum indelades således i 12
verklinjer.
När
decimalsystemet, med 10 som bas, infördes
år 1855 blev grundmåttet fot.
Det
nya svenska måttet på tum blev då 1/10 fot,
vilket motsvarade 29.69 mm. En tum indelades i 10 linjer.
Dagens
engelska tum (inch) är 2,54 centimer, dvs längre än
en verktum, men kortare än en senare svensk tum.
Decimalmåtten
banade väg för metersystemet,
som slutgiltigt blev infört i Sverige år 1889.
Trots
alla nya måttreformer levde de gamla måtten lång
tid kvar i folks medvetande. Man fortsatte att tänka i aln i
stället för meter, i kanna i stället för liter
etc. Stränga
straff kunde utdömas för förfalskning av mått.
"Svensk
mått-, mål- och vikthistoria":
"Förutom
alnmått finns en mängd olika mätverktyg. Mest berömd
är George Stiernhielms 'Carlstav'. Med denna uppvaktade han
1658 Karl X Gustaf, och redogjorde för sitt förslag till
decimalindelning av måttsystemet, med fullt genomfört
samband mellan enheterna för mål, mått och vikt.
Ett förslag som var för radikalt för sin samtid,
varför det bara till smärre delar antogs. Det tog sedan
mer än 200 år, innan decimalsystemet var helt genomfört
i vårt land."
Milen
hade före 1699 mycket olika längd beroende på var
i Sverige man befann sig. Smålandsmilen var 7.500 m, västgötamilen
13.000 m och dalamilen hela 15.000 m. Kortast var den finska milen
på 6.000 m. År 1699 infördes en enhetsmil. Denna
skulle representera avståndet mellan gästgivaregårdarna.
En
gammal svensk mil var (perioden 1699 - 1889) 6000 famnar = 18000 alnar
= 36000 fot. Det motsvarade 10.688 meter.
Milen
indelades i 4 fjärdingsväg om vardera 2.672 meter eller
4.500 alnar.
Med
metersystemet år 1889 blev 1 mil (nymil) = 10 km = 10.000
meter.
Vårt
nuvarande metersystem kommer från Frankrike där det infördes
under den franska revolutionen, närmare bestämt år
1793. Napoleon införde detta system i alla länder han intog.
I Sverige antogs metersystemet 1878 och skulle införas under
en tioårs period.
År
1960 fick metersystemet ett nytt namn: SI (Système
International d'Unités). Systemet har slagit
igenom i så gott som hela i-världen, med USA som undantag.
Till
sjöss förekommer måttet sjömil, vilket
kan skapa förvirring. Längden på en sådan kan
nämligen variera mycket starkt! Medan en svensk sjömil är
7.420 motsvarar t ex en engelsk sjömil en nautisk mil, vilken
är 1.852 meter.
Till
sjöss förekommer även måttet kabellängd,
som i Sverige mtosvarade 100 famnar, eller 178 meter. Senare har kabellängd
blivit motsvarande 1/10 nautisk mil, dvs 185 meter.
Yta
Sverige
var ända fram till slutet av 1800-talet ett utpräglat bondesamhälle.
Ytmåtten var dåi första hand ett mått på
den yta en given mängd utsäde räckte till.
Utsädesmåtten
var främst pundland, tunnland och spannland, där:
1
pundland = 4 tunnland = 8 spannland.
Eller:
1
tunnland = 2 spannland = 8 fjärdingsland = 32 kappeland
= 56 kannland.
Ett
tunnland motsvarade ursprungligen den areal som en tunnas utsäde
räckte till. I 1630-talets lantmäteriinstruktioner fastställdes
tunnlandet till 14.000 svenska kvadratalnar. Med den från 1605
riksgiltiga svenska alnen ( = 0,5938 m) kom ytan att motsvara ca 4.936
kvadratmeter eller nära ett halvt hektar.
Det
fanns också ytmått som utgick från markens penningvärde.
1 dalerland motsvarade då 4 markland eller
32 tunnland.
Ett
öresland motsvarade 1 tunnland eller 3 örtugesland
eller 24 penningland. Ett
penningland var 206 kvadratmeter.
Det
förekom även måttet plogland - den yta mark
som kunde plöjas under en dag.
Ett
modernare ytmått är hektar, där 1 hektar
motsvarar 100 ar, eller 10.000 kvadratmeter.
Volym
"Svensk
mått-, mål- och vikthistoria":
"Målkärl
har funnit sedan urminnes tider i form av tunnor, laggade och svepta
kärl. I norra Sverige mätte man i spann, och i södra
och västra Sverige i skäppa."
"I
Karl IX mandat från 1605 sägs att 'tunna och spann skall
över allt riket rättas efter Örebro tunna och spann.
Bjude för den skull alla våra Undersåtar, att de
sig här efter rätte'. En förordning som räckte
till 1638 års riksdag, då Stockholmstunnan blev norm.
Den
förste att lansera kubiska mått var Georg Stiernhiem,
vilken var matematikern bakom måttreformerna på 1600-talet.
Han demonstrerade en serie kubiska mått för kammarkollegiet
1662. Allmogen var mycket konservativ, och svår att få
med sig för myndigheterna när det gällde förändringar.
Den
accepterade dock snabbt de kubiska kärlen, som kallades kappar.
Orsaken var att det var mycket lättare att kontrollera att
de höll rätt volym. Varje bonde kunde ha de rätta
måtten inristade i piskskaftet eller käppen."
"1664
fick kammarkollegium order att till alla länsstyrelser sända
kubiska likaremått av koppar för tunna, spann, halvspann,
fjärding och kappe. Av dessa skulle sedan göra kopior
för varje stad och varje kyrksocken i landet. Men det dröjde
ända till 1733 innan målkärlen fått sådan
spridning att man kunde förbjuda användandet av runda
målkärl för torra varor, med några få
undantag."
Beträffande
volymmått eller rymdmått skilde man på mått
för torra respektive våta varor.
Ur
"Med mått mätt", Albert
Carlsson:
"Ett
struket mått, dvs då tunnan, kappen eller kannan strukits
av med strykmått, kallades också löst mått.
Det var ett mått utan packning och skakning. Fast mått
betydde rågat mått."
"Skäppemåttet
är känt i Sverige sedan 1200-talet men förbjöds
år 1735. Storleken av skäppan varierade - smålandsskäppan
var 1/2 tunna, bohusskäppan en 1/4 tunna och västgötaskäppan
1/5 tunna... I de gamla danska landskapen Skåne, Halland och
Blekinge gällde själlandsskäppan om 23,2 liter."
Enligt
1665 års plakat:
A.
Torra varor
En
tunna = 2 spann = 8 fjärding = 32
kappar = 56 kannor = 146,6 liter (struket mått).
En
spann = 73,5 liter
En
kanna = 2,617 liter.
Skäppa är ett mycket gammalt mått, känt
sedan 1200-talet, förbjudet år 1735. Storleken på
skäppa varierade i olika landsdelar. I Småland var en skäppa
1/6 tunna medan den i Bohuslän var 1/4 tunna (36,6 liter) och
i Västergötland 1/5 tunna.
B.
Våta varor
Ett
fat =156 liter.
En
tunna = 4 fjärding = 48 kannor = 125,6
liter
En
kanna = 2 stop = 2,62 liter.
Ett
stop motsvarade således 1,3 liter.
En
kvarter = 0,32 liter
En
jungfru = 0,08 liter.
Enligt
1855 års förordning motsvarade en kubikstång
1.000 kubikfot och en kubikfot 1.000 kubiktum.
Vikt
Besman
- så kallas en äldre tider vanligt förekommande
våg. Man kunde bära den med sig, vid användning
höll man den i handen. Den kunde i trängt läge
även användas som ett vapen, att slå eller sticka
med. |
Ur
"Med mått mätt":
"Genom
en förordning år 1655 bestämdes att enhetliga mått
och vikter skulle gälla i hela landet. År 1739 kom en
ny mått- och viktförordning, där vissa justeringar
bestämdes. Här fastslogs bland annat det viktsystem som
kom att gälla till år 1855, då decimalsystemet
infördes.
Enligt
1739 års förordning skulle det finnas sex slags vikter:
viktualievikt, guld- och silvervikt, myntvikt, probervikt samt medicinalvikt
och grov metallvikt. Den sistnämnda indelades i följande
underavdelningar: stapel-, stads-, upstads-, bergs- och tackjärnvikt..."
Mark
är vårt äldsta viktmått och motsvarade vanligen
1/2 skålpund, dvs cirka 212,5 gram.
Ett
skålpund = 32 lod = 128 Qvintin = 8848 ass = 425 gram.
Ett
skeppspund = 4 centner = 20 lispund = 400 skålpund
= 170 kilogram.
Ett
lispund = 8,5 kilogram.
En
ort = 4,25 gram.
Ett
korn = 42,5 milligram.
För
medicinalvikt gällde 1 uns = 29,69 gram.
Jan
Milld, den 23.4.2008
