•
Stockholm
Förr
i tiden levde stadsmänniskor i ständig skräck för
att elden skulle komma lös. Det var en befogad rädsla.
Brandrisken i 1600-talets svenska städer var stor.
Ur
"Slottet brinner! ":
"Frågan
var inte om det skulle brinna, utan när. Överallt fanns
det öppen eld. Världen före elektriciteten luktade
brandrök. I fjärrvärmens, mikrovågsugnens och
glödlampans tidevarv kan det vara svårt att göra sig
en föreställning om hur central elden var för 1600-talets
människor.
Men
all verksamhet som krävde värme, upphettning
eller ljus kräver också eld. Matlagning
och uppvärmning av bostäderna, förstås. Att lysa
sig väg genom mörka gränder. Att brygga öl krävde
rejäla brasor, tvätten kokades över öppen eld,
brödet bakades i vedeldade ugnar, hästarnas skor smiddes
över öppen eld. Tjäran,.."
Stockholms stad
har drabbats av stora bränder många gånger: 1297,
1330, 1344, 1407, 1411, 1419, 1445, 1458 och 1495. Stadsbranden 1405
vållades av ett blixtnedslag och krävde 1.600 dödsoffer.
Åren 1641, 1642 och 1664 skulle det åter inträffa
stora bränder i staden. I januari 1697 brann det igen, på
Norrmalm.
Slottsbyggnaden
hade bränder åren 1330, 1419, 1525 och 1572. Under 1680-talet
var elden lös på slottet vid flera tillfällen.
Andra enskilda
byggnader som brunnit är: Drottningholms slott 1661, Svartsjö
slott 1687, Bondeska palatset 1692 och Wrangelska palatset 1693.
Brandbekämpning
handlade om två övergripande moment:
I.
att förebygga uppkomsten av bränder
II.
att klara av bränder, då de trots allt brutit ut.
Det förebyggande
arbetet bestod i att
a)
undvika att bränder bröt ut
b)
ha en stadsplan som gjorde bränder inte spreds så lätt
c)
ha en beredskap för att snabbt upptäcka bränder
d)
ha utrustning och organisation för att kunna bekämpa bränder
som brutit ut.
"Slottet
brinner! ":
"Redan
Magnus Erikssons landslag från 1300-talet stadgar att alla gårdar
i en stad ska ha en noga bestämd uppsättning brandredskap.
Då det var svårt att släcka bränder när
de väl uppstått, fokuserade brandskyddet i stor utsträckning
på förebyggande åtgärder. Det gällde att
bygga säkert i städerna, det vill säga, inte för
trångt och helst inte i träd och absolut inte med eldfängda
takbeläggningar."
Efter år
1501 fick överhuvudtaget inga trähus byggas innanför
stadsmuren. År 1552 skärptes detta så att trähusen
i stadskärnan måste rivas och ersättas med stenhus.
Det fanns dock fortfarande uthus och bodar inne på gårdarna,
byggnader som var av trä.
År 1625
drabbades Stockholm av en omfattande brand, efter vilken Gustav II
Adolf genomförde ett bygge av rätvinkliga gator. Därvid
tillkom Stora Nygatan.
År 1575,
på Johan III:s tid,infördes förbud mot gå med
bart brinnande eld på
gator, i hus eller
i stall. Varje hus måste ha en tunna vatten vid porten. Skorstenar
måste vara sotade och felfria.
Från 1636
hade Stockholm en professionell stadsvakt, dessförinnan ansvarade
borgarna själva för organiserande av brandvakt. Dessa kompletterades
av brandbevakning från vårdtornet på Brunkebergsåsen.
Där hade man en särskild klocka att ljuda med, genom en
klang som skilde den från andra klockor.
År 1661
tillkom en brandstadga och en brandmästare utsågs att övervaka
brandskyddet och brandsyn i hushållen inom sitt distrikt.
"Slottet
brinner! ":
"I
varje gård skulle finnas två läderämbar, en
vattenspruta, en 20 alnar lång stege, en god båtshake
samt en eldyxa.... I varje kvarter skulle invånarna dessutom
hålla en stor vattenspruta och en något mindre, två
stora stegar om 20 respektive 24 alnar,..."
På alla
torvtak och alla vinder skulle det finnas en tunna vatten. Vid brand
måste man omedelbart varna grannarna. Nattetid patrullerades
gatorna av särskilda vakter.
Bekämpande
att redan utbrutna bränder hade tre mål:
a)
att hindra brandens spridning
b)
att släcka elden
c)
att rädda vad som kunde räddas.
Vid stadsbränder
hade ofta det första momentet prioritet. Eftersom husen stod
så nära varandra kunde detta betyda att många hus
snabbt måste rivas.
Ur Stockholms
stadsmuseums , "EN TIDSRESA - Stockholm 750 år":
"Att
släcka eldsvådor vid den här tiden var besvärligt.
Husen var hopgyttrade, gator och gränder smala, brandsprutor
och vattenkärror tog sig inte fram.
Man
försökte få bukt med bränderna. Genomfartsleder
och vändplatser ordnades. Brandkontoret inrättades 1746,
manskap anställdes för att hjälpa till vid eldsvåda.
Men bara de husägare som betalt försäkringen fick hjälp."
Trämaterial
skulle inte längre användas i stadsbyggnader. Ett annat
undantag beträffande trämaterial var slottet Tre Kronor.
I denna enorma träbyggnad inträffade 1697 den mest kända
- och förmodligen största - branden i Stockholm..
Det var inte första
gången som slottet i Stockholm brann. Tidigare hade förödande
slottsbränder inträffat 1330 och 1419. Delar av slottet
Tre Kronor hade också brandhärjats tidigare.
År 1625
drabbades Stockholm av en omfattande brand, effter vilken Gustav II
Adolf genomförde ett bygge av rätvinkliga gator. Därvid
tillkom Stora Nygatan.
Ytterligare slottsbränder
inträffade år 1572, 1646 och 1648.
Den stora branden
i slottet Tre Kronor inträffade 1697. Se vidare här.
Efter
den stora slottsbranden inträffade flera olika bränder i
Stockholm: Katarina kyrka och östra Södermalm 1723, Klarakvarteren
1751 och Maria kyrka på östra Södermalm och 300 intilliggande
hus brann ned 1759. År 1790 bran det på Södermalm.
En
annan stor brand i Stockholm skedde 1825, då Dramatiska teatern
förstördes. Denna var belägen vid Norrström, där
Karl XII:s torg nu ligger. Byggnaden var från 1600-talet - då
känd som palatset Makalös, ägt
av Jacob De la Gardie.
Ytterligare
en känd brand inträffade 1878, när den stora Eldkvarn
- en ångdriven kvarn, uppförd 1806 - brann ned. Spannmålet
i den höga kvarnen brann intensivt,
det blåste dessutom kraftigt vid tillfället. Det blev ett
skådespel som lyste upp hela Stockholm.
Eldkvarn stod på den plats där Stockholms stadshus senare
byggdes.
Innan
stadshuset byggdes hade dock kvarnen byggts upp igen, för att
senare rivas när plats skulle ges för stadshuset.
Ur
Hans Dahlbergs bok "Vårt 1800-tal":
"I
den trånga bebyggelsen med de öppna eldstäderna drabbades
Stockholm av flera stora eldsvådor under 1800-talet.
1802
brann Kammarrättens stora hus på Riddarholmen. För
att rädda andra byggnader försökte man skjuta ned väggarna
med kanon.
1822
förhärjades större delen av Blasieholmen och Skeppsholmen
tillsammans med ett femtontal förtöjda båtar, några
lastade med kol.
1835
slog åskan ned i Riddarholmskyrkans torn och spiran
föll till marken. Släckningsarbetet varade i 58 timmar.
1842
brann ett stort bomullsspinneri i Stadsgården och antände
även ett vedupplag om tusen famnar.
1878
förstördes Eldkvarn på Kungsholmen. Väldiga upplag
av säd och mjöl fick lågorna att flamma högt
och skenet ur de hundra fönstren i fyra våningar mot Riddarfjärden
gjorde det ljust som på dagen i Södra bergen."
Ur
"Vårt 1800-tal":
"Stockholm
invigde som en av de sista bland Europas större städer sin
första vattenledning 1861. Det blev ett praktfullt
evenemang där Karl XV och hans drottning, Lovisa av Nederländerna,
steg in i 'vattenborgen' på ett berg i Årsta intill Skanstull
och bevittnade hur reservoaren fylldes av vatten som pumpades upp
ur Årstaviken och först silades.
På
hemfärden utefter Götgatan förevisades de hur det sprutade
ur en vattenpost som kunde användas vid brandsläckning."
•
Göteborg
En stad vid Göta
älvs mynning hade anlagts av Karl IX i början av 1600-talet.
Denna brändes ned och förstördes helt av danskarna
1611, i början av det s.k. Kalmarkriget.
Kvartersbränder
drabbade senare Göteborg vid flera tillfällen, bl.a. 1792,
1793 och 1794.
•
Uppsala
Efter slottskatastrofen
kom det närbelägna Uppsala att fylla en viktig administrativ
funktion. Bara fem år senare - 1702 - drabbades dock även
Uppsala av en stor brand. Hela den centrala delan av staden brann
ned. Både
domkyrkan och Uppsala slott förstördes.
Åren 1766
och 1809 skulle Uppsala drabbas av ytterligare bränder..
•
Norrköping
1655 och 1719
drabbades Norrköping av svåra bränder, de senare i
samband med ryssarnas härjningar..
En brand 1822
förstörde närmare en tredjedel av Norrköping och
gjorde mer än 3.000 personer hemlösa.
1826 brann det
igen - "Norra
branden" , som gjorde 2.000 personer husvilla. .
•
Vadstena
Vadstena var i
mitten av 1500-talet en viktig svensk stad. År 1552 brann slottet
i Vadstena och större delen av staden förstördes.
•
Skara
1719 förstördes
alla gamla byggnader i Skara, närmare 1.000, av en brand.
•
Karlstad
Samma år,
1719, brann nästan hela Karlstad ned, inklusive domkyrkan och
rådhuset. 1752 och 1865 drabbades staden åter av en brand.
•
Nora
Så gott
som hela Nora brann ned 1731. Sju år senare drabbas staden av
en ny svår eldsvåda.
•
Sala
Så gott
som hela Sala förstördes i en brand 1736.
1880 drabbades
Sala av ytterligare en brand.
•
Skövde
Under medeltiden
hade Skövde flera gånger drabbats av bränder genom
danskarnas härjningar. 1759 uppstod en svår brand, som
förstörde de 55 största gårdarna, kyrkan och
rådhuset.
•
Falun
Samma år
- 1761 - råkade Falun ut för två stora bränder,
med tio dagars mellanrum. 2/3 av denna då stora svenska stad
ödelades. Skadorna beräknades till 1,6 miljoner daler kopparmynt.
Falun skulle komma
att eldhärjas igen 1847.
•
Varberg
Omfattande brand
1767, kallad "den stora branden".
Ytterligare en
brand i Varberg inträffade 1863.
•
Filipstad
Hela södra
delen av staden förstörd i brand 1775. Det blåste
kraftigt vid tillfället.
•
Gävle
En brand 1776
lade den vackraste delen av staden i aska. 106 byggnader och 50 magasin
förstördes.
Gävle drabbades
även av en omfattande brand 1869, som lade hela staden norr om
Gävleån i aska. 8.000 människor blev den gången
hemlösa.
•
Jönköping
Staden brandhärjades
1785. Det skulle komma att ske även 1790, 1854 och 1894..
•
Karlskrona
Stadsbrand 1790,
hastig spridning genom hård vind. Brandsprutorna fick arbeta
36 timmar efter eldens utbrott. Flera människor innebrända.
•
Växjö
2/3 av staden
förstördes i en brand 1799. Mer än hälften av
stadens 1.200 invånare blev husvilla.
Stora bränder
hade inträffat i Växjö även 1658, 1690, 1749,
1753, 1838 och 1843.
• Kalmar
Kalmar drabbades
av en svår brand år 1647. Senare bränder inträffade
1679 och 1765.
År 1800
lades hälften av Kalmar i aska, genom en brand som varade i åtta
timmar. 270 familjer berövades hus och hem.
•
Sundsvall
Branden i Sundsvall
1803 skulle förorsaka en långvarig misär.
Ytterligare en
brand inträffade 1877.
Särskilt
förödande blev branden 1888: 400 fastigheter
förstördes.
•
Uddevalla
Hela Uddevalla
lades 1806 i aska.
Staden drabbades
åter av bränder 1859, 1860 och 1871..
•
Borgholm
Slottet var inte
färdigbyggt, denna dag i november 1806, då elden bröt
ut. De blåste kraftigt och slottet förvandlades till en
ruin.
•
Borås
En brand 1822
förstörde nästan hela Borås.
Ytterligare en
brand i Borås inträffade fem år senare, den fjärde
branden i staden. Dessförinnan hade Borås drabbats av bränder
1681 och 1727.
•
Vänersborg
Brandsprutorna
fungerade inte som de skulle vid branden 1844. Branden gav fria händer
att göra en ny stadsplan.
•
Åmål
Åmål
drabbades av en brand 1846.
Det hade skett
också flera gånger tidigare.
Det skulle hända
igen 1901.
• Lidköping
Hela den gamla
stadskärnan i Lidköping förstördes i branden där
1849. Det rådde storm och all släckning var omöjlig.
•
Örebro
En stor del av
centrala Örebro brandförstördes 1854. Sent larm, dålig
vattentillgång och otillräcklig brandkår. Efter denna
brand byggde man hus i sten i Örebro.
•
Eksjö
Också efter
denna brand tog man lärdom: byggde gator i rutnät, med husen
långtifrån varandra.
•
Ronneby
Hela Ronneby brann
ned 1864, med undantag av kyrkan och de närmast liggande kvarteren.
•
Strängnäs
Efter branden
1871 fick Strängnäs en ny stadsplan.
•
Söderhamn
Nästan hela
staden i ruiner efter branden 1876. Ny stadsplan därefter.
•
Hudiksvall
Stadsbrand 1878.
•
Luleå
75 fastigheter
förstörda i brand 1887, hela centrum drabbat.
•
Umeå
Tre fjärdedelar
av Umeå brann ned 1888.
•
Köping
49 fastigheter
förstördes i en brand 1889, halva staden berördes.
•
Kristinehamn
Stadsbrand 1893,
som förstörde 200 byggnader.
Kristinehamn hade
tidigare brandhärjats 1804, då halva staden brann ned.
•
Simrishamn
Stadsbrand 1822,
hela staden brann ned.
•
Vimmerby
Stadsbrand 1820,
halva staden
brann ned.
Städer som
drabbades av den ryska kustflottans härjningar 1719-21
var, från söder till norr:
Norrköping,
Nyköping, Trosa, Södertälje, Norrtälje, Östhammar,
Öregrund, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand,
Umeå och Piteå.
Den största
av alla stadsbränder - den värsta som någonsin drabbats
någon stad i Norden - inträffade i Åbo 1827 Inte
mindre än 2.500 hus brann ned och 17 människor dog. Det
skedde alltså 16 år efter att Sverige hade förlorat
Finland till Ryssland.
Jan
Milld, den 10.12.2007
