Slottet Tre kronor

Stadsholmen, den ö som nu är Gamla Stan, hade från början ett strategiskt läge vid Mälarens utlopp i Östersjön. Med landhöjningen kunde ön fungera som ett "lås" på Mälaren, varifrån sjöfarten kunde kontrolleras.

Det var mot den bakgrunden som ett försvarstorn anlades under medeltiden. Kring detta torn växte en bebyggelse fram och så småningom en mur, förmodligen på Magnus Ladulås tid i slutet av 1200-talet.

Den stora förborgen med vallgrav kan ha tillkommit under 1300-talet. Genom tillkomsten av Västerlång- och Österlånggatorna hade den första stadsmuren spelat ut sin roll.

Slottet har sedan byggts ut successivt, inte minst pga olika bränder . Efter Kristian II:s artilleribeskjutning i början av 1500-talet fanns det stora behov av reparationer.

Redan utvecklingen av artilleriet, med järnkulor som ersatte stenkulor, skapade ett behov i allmänhet av att förstärka borgar.

En modernisering av Tre Kronor, med byggande av en ny västlig länga, påbörjades under 1540-talet - på Gustav Vasas tid. Det gick trögt pga pengabrist. Dessförinnan hade huvudingången flyttats från sydöstra tornet till västsidan, mot S:t Nicolai kyrka (Storkyrkan).

Ur förordet till "Slottet brinner! " (Jacobson):

"Stockholms slott är möjligen årtusendets viktigaste byggnad i Sverige. Den spelar en militär roll. Inte bara som lås för Mälaren utan också som militärbas för all expansion österut. Slottet var med att binda Finland till Sverige. "

"Slottet spelade en kommersiell roll, inte bara som handelsmännens säkerhet och beskyddare utan även för att locka teknisk spjutspetskompetens. Hit kommer den första kanonen. Här arbetar nya yrkesgrupper som urmakare.

Slottet hade en administrativ roll, här föds Axel Oxenstiernas kanslier och myndigheter."

I längorna runt stora borggården fanns på 1600-talet huvuddelen av stormaktens förvaltning inrymd, med kansli, kollegier och hovrätt.

Under slutet av 1500-talet, på Johan III:s tid, arbetades med längorna i förgården. I samband att den östra längan höjdes genomfördes även en höjning av tornet. Ambitionen var att förvandla Tre Kronor från en medeltidsborg till ett renässanspalats.

Under 1600-talet hade utvecklingen av stora örlogsfartyg, med möjlighet att ta ett stort antal tunga kanoner, gjort att en borg som Tre Kronor fick mindre av militär betydelse. Så mycket större var betydelsen som arkiv och säte för förvaltning.

Under slutet av 1600-talet, på Karl XI:s tid, tillkom en hel del tillbyggnader. Dessa gjordes dock i trä, av ekonomiska skäl.

Detta skulle visa sig bli dyrt.


Bränder förr

Förr i tiden levde stadsmänniskor i ständig skräck för att elden skulle komma lös. Det var en befogad rädsla. Brandrisken i 1600-talets svenska städer var stor.

Ur "Slottet brinner! ":

"Frågan var inte om det skulle brinna, utan när. Överallt fanns det öppen eld. Världen före elektriciteten luktade brandrök. I fjärrvärmens, mikrovågsugnens och glödlampans tidevarv kan det vara svårt att göra sig en föreställning om hur central elden var för 1600-talets människor.

Men all verksamhet som krävde värme, upphettning eller ljus kräver också eld. Matlagning och uppvärmning av bostäderna, förstås. Att lysa sig väg genom mörka gränder. Att brygga öl krävde rejäla brasor, tvätten kokades över öppen eld, brödet bakades i vedeldade ugnar, hästarnas skor smiddes över öppen eld. Tjäran,.."

Stockholms stad har drabbats av stora bränder många gånger: 1297, 1330, 1344, 1407, 1411, 1419, 1445, 1458 och 1495. Stadsbranden 1405 vållades av ett blixtnedslag och krävde 1.600 dödsoffer. Åren 1641, 1642 och 1664 skulle det åter inträffa stora bränder i staden. I januari 1697 brann det igen, på Norrmalm.

Slottsbyggnaden hade bränder åren 1330, 1419, 1525 och 1572. Under 1680-talet var elden lös på slottet vid flera tillfällen.

Andra enskilda byggnader som brunnit är: Drottningholms slott 1661, Svartsjö slott 1687, Bondeska palatset 1692 och Wrangelska palatset 1693.


Brandbekämpning handlade om två övergripande moment:

I. att förebygga uppkomsten av bränder

II. att klara av bränder, då de trots allt brutit ut.

Det förebyggande arbetet bestod i att

a) undvika att bränder bröt ut

b) ha en stadsplan som gjorde bränder inte spreds så lätt

c) ha en beredskap för att snabbt upptäcka bränder

d) ha utrustning och organisation för att kunna bekämpa bränder som brutit ut.

"Slottet brinner! ":

"Redan Magnus Erikssons landslag från 1300-talet stadgar att alla gårdar i en stad ska ha en noga bestämd uppsättning brandredskap. Då det var svårt att släcka bränder när de väl uppstått, fokuserade brandskyddet i stor utsträckning på förebyggande åtgärder. Det gällde att bygga säkert i städerna, det vill säga, inte för trångt och helst inte i träd och absolut inte med eldfängda takbeläggningar."

Efter år 1501 fick överhuvudtaget inga trähus byggas innanför stadsmuren. År 1552 skärptes detta så att trähusen i stadskärnan måste rivas och ersättas med stenhus. Det fanns dock fortfarande uthus och bodar inne på gårdarna, byggnader som var av trä.

År 1625 drabbades Stockholm av en omfattande brand, efter vilken Gustav II Adolf genomförde ett bygge av rätvinkliga gator. Därvid tillkom Stora Nygatan.

År 1575, på Johan III:s tid,infördes förbud mot gå med bart brinnande eld på gator, i hus eller i stall. Varje hus måste ha en tunna vatten vid porten. Skorstenar måste vara sotade och felfria.

Från 1636 hade Stockholm en professionell stadsvakt, dessförinnan ansvarade borgarna själva för organiserande av brandvakt. Dessa kompletterades av brandbevakning från vårdtornet på Brunkebergsåsen. Där hade man en särskild klocka att ljuda med, genom en klang som skilde den från andra klockor.

År 1661 tillkom en brandstadga och en brandmästare utsågs att övervaka brandskyddet och brandsyn i hushållen inom sitt distrikt.

"Slottet brinner! ":

"I varje gård skulle finnas två läderämbar, en vattenspruta, en 20 alnar lång stege, en god båtshake samt en eldyxa.... I varje kvarter skulle invånarna dessutom hålla en stor vattenspruta och en något mindre, två stora stegar om 20 respektive 24 alnar,..."

På alla torvtak och alla vinder skulle det finnas en tunna vatten. Vid brand måste man omedelbart varna grannarna. Nattetid patrullerades gatorna av särskilda vakter.

Bekämpande att redan utbrutna bränder hade tre mål:

a) att hindra brandens spridning

b) att släcka elden

c) att rädda vad som kunde räddas.

Vid stadsbränder hade ofta det första momentet prioritet. Eftersom husen stod så nära varandra kunde detta betyda att många hus snabbt måste rivas.

Ur Stockholms stadsmuseums , "EN TIDSRESA - Stockholm 750 år":

"Att släcka eldsvådor vid den här tiden var besvärligt. Husen var hopgyttrade, gator och gränder smala, brandsprutor och vattenkärror tog sig inte fram.

Man försökte få bukt med bränderna. Genomfartsleder och vändplatser ordnades. Brandkontoret inrättades 1746, manskap anställdes för att hjälpa till vid eldsvåda. Men bara de husägare som betalt försäkringen fick hjälp."


Denna slottsbrand 1697

"Slottet brinner! ":

"Slottet Tre Kronor är navet i ett rike som sträcker sig från Karelen och Ingermanland i öst till Trondheim i väst, från Lappland i norr till Bremen i söder."

"Själva slottet är ett virrvarr av tillbyggnader, ombyggnader, moderniseringar och tillfälliga lösningar som blivit permanenta; en medeltida borg med tjocka murar som blivit renässanspalats med tinnar och torn som är på väg att bli en romersk fyrkant, ett formsträngt uttryck för den absoluta kungamakten. Därav den helt nybyggda norra längan, som ännu knappt tagits i bruk..."

"Tessin hade ansträngt sig för att eliminera brandrisken, stadiga brandmurar skilde den nya längan från de gamla delarna av slottet.... Dessvärre inträffade branden innan man hunnit få järndörrarna på plats..."

Herman Lindqvist, i sin bok "Storhet och fall":

"Rikets alla viktigaste ämbetsverk fanns i slottet och så länge som kungen låg lik i huset fanns det extra mycket drabanter och vaktpersonal som avlöste varandra som hedersvakter vid kistan."

Tre Kronor år 1697. Längan till vänster på bilden vette mot Norrmalm, och var den senast tillkomna delen av slottet. Den var ritad av Nicodemus Tessin, hovarkitekt sedan 1676.

Brandrisken var alltså stor, genom att en så stor del av slottet hade byggts i trä. På slottets vindar fanns ett stort antal skorstenar, av varierande kvalitet.

För att i tid kunna upptäcka eventuella bränder fanns en särskild vaktstyrka på slottet, under ledning av brandmästare Sven Lindberg.

Brandmästarens egen bostad var belägen högt upp i ett torn, med utsikt över stora borggården. Två vakter gick runt på vindarna, ytterligare fyra fanns utplacerade på olika ställen i slottet.

Branden startade på vinden. Det inträffade på eftermiddagen den 7 maj 1697, en fredag.

Inte bara misslyckades man i tid med att upptäcka att en brand brutit ut.

Dessutom misslyckades släckningsarbetet. Till detta bidrog det faktum att elden börjat just där viktiga brandredskap fanns förvarade.

Förhindrandet av eldens spridning till den nybyggda längan misslyckades, eftersom den viktiga branddörren inte var på plats.

Brandförloppet blev snabbt i det torra trämaterialet. På mindre än en halvtimme brann alla yttertak och de flesta utrymmen rökfylldes snabbt.

"Slottet brinner! " :

"Eldslågorna ryter som stormvindar. Slottets fönster sprängs av hettan, moln av glittrande glasskärvor yr ner över människorna på borggården. Skriken från de skräckslagna som fångats av lågorna blandas med kommandoropen som dirigerar livgardet i släckningsarbetet. Möbler, textilier, kläder och prydnadsföremål vräks ut genom fönstren ..."

Mycket inriktades på att försöka rädda vad som räddas kan, inte minst ur biblioteket. Böcker slängdes ned på gården, varigenom många naturligtvis tog skada.

Det mesta förtärdes dock av elden. Av 24.500 böcker lyckades man rädda 6.000, av 1.400 manuskrift lyckades man rädda 300.

Ur förordet:

"Det är dagen då Sverige tappar minnet.... Visst är det tragiskt att konstverk smälter ... men värst är kanske att vårt lands hårddisk raderas när stora delar av arkiv från medeltiden brinner upp. Delete för alltid."

"Storhet och fall":

"Lågorna tog mycket av den svenska medeltiden, det vill säga dokument, fördrag med främmande makter, brev, räkenskaper, teckningar och bilder från flera sekler."

Mycket av arbetet koncentrerades på att förhindra brandens spridning i riktning mot S:t Nicolai kyrka , som låg nära slottets ena hörn. Detta lyckades - kyrkan klarades. Ett repslageri på Skeppsholmen antändes däremot.

"Storhet och fall":

"Branden kastade sot och glöd högt upp i luften, där de friska vindarna förde glöden över till Blasieholmen, där tiggarnas och fattighjonens bostäder på flottans område fattade eld."

Reduktionsverkets och Kammarkollegiums lokaler klarade sig, men allt annat förstördes:

Eftersom elden utbröt dagtid kunde man undvika att några personer brändes inne (några dödsfall är i varje fall inte kända).

Till det som räddades ur elden hörde kistan med Karl XI:s lik. Änkedrottningen, Hedvig Eleonora, den unge Karl XII samt hans systrar Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora räddade sig ut.


Ingen ensam olycka

"Slottet brinner! ":

"Det var inte bara kungens residens och rikets centrala förvaltningsbyggnad som låg i ruiner efter branden. Det var ett slott med sort symboliskt värde, lika gammalt som staden själv."

Slottsbranden inträffade vid en tidpunkt då Karl XI nyligen hade avlidit och Karl XII var bara femtonårig.

Det var samtidigt en tid av ovanligt omfattande nöd bland folket.

Ur "Boken om Sveriges historia":

"Förutom genom kriget decimerades befolkningen också av återkommande pestepidemier och av de svältkatastrofer som drabbade riket. Den värsta hungersnöden kom sedan skördarna slagit fel i Baltikum, Finland och delar av dagens Sverige två år i rad; 1695 och 1696.

I Finland, som blev värst drabbat, beräknas befolkningen har sjunkit från 470.000 invånare år 1695 till 370.000 år 1700."

"Slottet brinner! ":

"Slottsbranden drabbade ett redan hårt prövat rike. Missväxt hade härjat landet ett par år i följd. Hundratusentals människor hade dukat under för svälten i Sverige och Finland."

"Tusentals svältande sökte sig till Stockholm för att tigga. 'De vackla, krypa eller ligga överallt på gatorna, ingen vill taga dem in i sina hus. Sålunda måste de tillbringa de ännu vinterkalla nätterna under bar himmel, liggande här och där vid väggarna, många stå aldrig upp igen. Om morgnarna kommer stadsvakten och för bort de döda kropparna, vilka kastas i gropar och där på en gång jordfästes', heter det i ett samtida dokument."

Kanske spelade såväl slottsbranden som Karl XI:s död en roll för beslutet från Danmark, Ryssland och Polen att några år senare förklara Sverige krig - de uppfattade Sverige som svagt, och möjligt att denna gång besegra.

Så skulle också visa sig bli fallet, efter två decennier av krigande.


Bestraffningar

Hur branden hade uppstått - om den varit anlagd eller ej - klargjordes aldrig.

Däremot stod från början klart att något på slottet inte hade fungerat som det skulle, när det gällde att i tid upptäcka och varna för den utbrutna branden. Brandchefen Lindberg och de tjänstgörande vakterna arresterades omgående.

Snart hade man fått fram hur det förhöll sig: brandchefen hade för vana att använda de unga vakterna till att springa personliga ärenden åt sig. De fanns därför inte på plats, där på vinden när branden började.

Domen blev först dödsstraff för Lindberg och en av vakterna, Mattis Hansson. Detta lindrades sedan i högre instans till vardera sju galopp och därefter sex års straffarbete på Marstrand fästning.

Innebörden av ett gatlopp var att den dömde tvingades springa mellan rader av ett stort antal män som slog med käppar. I militära sammanhang stod 150 par män på led, i civila "bara" 50 par - men då räknades ett gatlopp så att man måste springa fram och tillbaka.

Det var inte självklart att en människa skulle överleva så mycket som sju gatlopp, i synnerhet inte om man - som i brandchefens fall - var över 50 år gammal. Lindberg överlevde heller inte.

Bättre (eller sämre?) gick det för vakten Mattis. Han överlevde.

Transporten till Marstrand skedde i halsjärn.

"Slottet brinner! ":

"Det ingick i allmogens skjutsningsplikt att transportera brottslingar till fästningsarbetena. Från Stockholm till Marstrand kunde färden ta flera veckor, med fången skumpande fram på usla kärror över dåliga vägar, i kläder som stank av urin och avföring och med järnringarna som gnagde sig in i köttet vid minsta rörelse. Mattis Hansson kom till en fästning som led av överbeläggning och trängsel."


Ett nytt slott

Den kungliga familjen flyttade ut till Karlberg under sommaren, sedan till Wrangelska palatset på Riddarholmen, inköpt som provisorisk bostad.

Där skulle ett antal olika regenter och kungafamiljer komma att bo, innan ett nytt slott stod färdigt för inflyttning: Karl XII, Ulrika Eleonora, Fredrik I och Adolf Fredrik.

Redan hovarkitektens far - Nicodemus Tessin d.ä. - hade fått i uppdrag att göra ridningar på ett nytt slott. Kriget mot Danmark kom dock emellan.

Nu fick Nicodemus Tessin d.y ganska fria händer i utformandet av ett nytt slott, han kunde så att börja från "scratch", utan att behöva ta hänsyn till några gamla byggnationer. Ritningar verkade ha legat klara, redan vid tidpunkten för branden.

År 1698 började man gräva grunden för det nya slottet. Där medverkade soldater. Med kriget år 1700 försvann dock dessa ut i fält, men ersattes senare till stor del av ryska krigfångar. Efter Poltava 1709 avstannade dock arbetet helt.

Arbetet med det nya slottet återupptogs inte förrän år 1727 - då under ledning av Carl Gustaf Tessin, son till Nicodemus Tessin.

År 1741 tog slottsarkitekten Carl Hårleman över ledningen av arbetet. Det slutfördes år 1754.

57 år efter den stora branden stod det nya slottet färdigt för inflyttning.

 


Jan Milld, den 27.7.2008

 

Se vidare:

Karoliner

Stadsbränder

Stockholm

Externa länkar :

Brandhistoria.

Slottsbranden 1697

När slottet Tre Kronor förstördes 1697 genom den stora branden 1697 var det inramat av andra prövningar för landet:

• Kungen, Karl XI, hade just avlidit.

• Många människor svalt ihjäl pga svåra missväxtår.

• Tre år efter branden skulle Danmark, Polen och Ryssland förklara Sverige krig.

Redogörelsen nedan baserar sig till stor del på boken "Slottet brinner! av Magnus Jacobson (Historiska media 2005).


Slottet Tre kronor

Bränder förr

Denna slottsbrand

Ingen ensam olycka

Bestraffningar

Ett nytt slott